Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
var stoppad och var klädd med brunt mollskinn,
hade man och svans af tagel och var utrustad med
sadel och stigbyglar och var »precis som en riktig
häst». Och barnen fingo klappa »Palle» och gunga
i tur och ordning och alla betraktade gamla
mormor med beundran.
Dessa jularbeten voro hennes sysselsättning
ännu när hon närmade sig" nittiotalet, och med den
förvärfvade penningen skänkte hon julglädje icke
blott åt de sina, utan ock åt många fattiga små i
grannskapet.
Men hennes vackra lefnadssol dalade sakta.
De klara, goda ögonen blefvo matta, och de flitiga
händerna började darra. Då kände gamla mormor
sig vemodig. »Jag börjar bli gammal,» brukade
hon säga, »och är ej mera till någon nytta, och då
är det bäst att få dö.» För öfrigt bibehöll hon
sina själsförmögenheter, hennes minne från gamla
tider var beundransvärdt, scener från hennes
barndom i det gamla kära Värmland skildrade hon
ännu varmt, och så talade hon om barnen, alla
dessa barn, som sedan vuxit upp och själfva blifvit
mödrar och fäder, men som alltid infunnit sig på
högtidsdagar, åtföljda af sina barn, för att hälsa
gamla mormor.
En dag trädde sakta inom dörren en solbränd,
bredaxlad man med långt skägg, och den gamla
nittioåriga neg så djupt, men den store
mannen slöt den lilla gumman i sin famn, lyfte upp
henne och fråg¾de om »gamla mormor ej kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
