Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen lille Arvid, som suttit på skolpallen, gungat
på mormors julhäst och fått lyssna till många vackra
sagor?»
Nu var lille Arvid en duktig ingeniör och hade
skapat sig en ställning i den stora republiken på
andra sida oceanen, men när han återsåg sitt
fädernesland, ville han bland sina första besök hälsa
sin barndoms gamla vän.
En annan gång stod en blek ung man med
drömmande ögon inför henne och såg så innerligt mildt
på den gamla. Hur många gånger hade hon ej
smekt bort »lilla Gustafs» tårar då läxan var för
svår. Nu var han filosofie doktor, hade varit ute
och fått drömma på Italiens klassiska jord och skref
vackra vers och sagor, vackrare kanske än gamla
mormor kunde, men han kom dock för att i hennes
ögon se den sista glansen af så mycken fromhet
och barnakärlek.
Åhja, nog mindes hon dem alla — mycket väl
— men de små hade blifvit så stora — så stora.
En härlig junimorgon, då solen därute kysste
jorden varm, då trädens fina, ljusgröna blad svällde
af lifskraft och fågelskarorna sjöngo jubelsånger i
skyn, slumrade gamla mormor längre än vanligt.
Hon log så godt och tycktes hviska: »Väck mig
icke, mina kära, jag är så trött, men nöjd!»
Ingen störde hennes sömn, ty hon hade somnat
in för alltid — och himlen hade vunnit en ängel mer.
Men de godas och frommas minne lefver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
