Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla frökens fällbord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Men gamla fröken beredde ej kommunen stor
kostnad. Efter något mer än ett år slumrade hon
in lugnt och stilla och fick sin egen
blomstersmyc-kade graf — ty hvad människorna ofta förneka de
lefvande, det skänka de åt det kallnade stoftet.
Dyrbara blommor åt döden, men intet bröd åt lifvet!
* *
Ett gammalt skröpligt fällbord, som knappast
kan stå för sig själf, kan också ha historier att
berätta, och det hade gamla frökens fällbord. Jag
skall försöka att vara dess tolk.
Jag minns ännu som om det var i går en liten
näpen våning på Mariagatan. Rummen voro små,
men hemtrefliga, och pyntadt och fint var det. Gamla
frun lefde då och hade nyss köpt mig samt låtit
måla mig, så att jag sken i min hvithet, öfver
hvilken jag var mycket stolt, och ändå fick jag icke
plats i rummen utan fick stå i farstun.
Men så blef det fest en gång hos gamla frun
— det var då hennes yngsta dotter förlofvade sig.
Jag bars in i den lilla salen och båda mina skifvor
slogos upp och jag dukades i all min glans. Lilla
fröken kom in, och så vacker hon var med sina
rosiga kinder, blåa ögon och ljusa lockar! Efter
följde hennes fästman, och äfven han såg glad och
bra ut, och så lycklig sen! Han lade sin arm om
flickans lif och hviskade ömma ord och sade »om
ett år är du min!» Men människan spår och Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
