Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla frökens fällbord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
rår. Nå, så var jag färdigdukad, prydd med
blommor, och så kommo de gamla vänner, som voro
inbjudna att öfvervara högtidligheten. Vin slogs
upp, och lyckönskningsskålar druckos och allt var
fröjd och gamman, och glädje lyste ur allas blickar.
Och så var den lyckliga kvällen gången.
Den jul som nu följde var jag ock med och
rikligt försedd, och när till sist julklapparna kommo,
fullständigt dignade jag under bördan af paket.
Där var klädningstyger, muff och boa, broderade
handarbeten och etuier med små smycken af guld
och pärlor, och först sent blef jag afröjd.
Men efter denna julafton kände jag mig nästan
aldrig glad mer. Ty nu kom en sorgens tid. Innan
kort satt min lilla unga fröken vid mig och grät
bittra tårar under det hon sömmade sorgflor och
svart tyg. Hennes lifshopp, hennes älskling, hennes
framtid låg på bår, en gallopperande lungsot hade
ryckt bort honom just som vårens blommor slogo
ut, och nu syntes henne allt som en iskall vinternatt.
Så gick år efter år, vi åldrades alla i det lilla
hemmet, gamla frun miste sin syn, min goda frökens
kinder blefvo allt tärdare, och med min glans var
det förbi — jag gulnade alltmer och blef fläckig
och skröplig. Min fröken öppnade en skola för
småbarn, och de sutto kring mig och misshandlade
mig, därför har jag så många märken efter knifvar
och pennor, och allt mera sällan dukades jag till
fest, ty allt fattigare blef det i hemmet.
Så dog gamla frun och nu tjänstgjorde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
