Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
hemmansdelar och för öfrigt var egendomen högt
intecknad. Men sådant brydde »gamle majoren»
föga. Han ville se glädje omkring sig, ha vin i
källaren och bordet välförsedt. »Det räcker väl så
länge jag lefver,» tänkte han väl, »och se’n må de
ta resten!»
Vår unge pastor var en gärna sedd gäst på
Nääs, och äfven vi pojkar voro välkomna, då vi
fingo den fröjden att följa med på en färd till »gamle
majoren». Han tyckte om ungdom, och det roade
honom synnerligen att berätta om sina historier
från flydda krigstider, och att vi unga då voro
uppmärksamma åhörare faller af sig själft. När
därför vår trilla en vacker hösteftermiddag år 1858
rullade in på den med lindar omkransade gården,
stod majoren på trappan och skrek: »Kajsa,
toddy-vatten och rom i arbetsrummet och en stor skål
frukt åt småpysslingarne!»
Vi blefvo hjärtligt välkomnade och införda i
majorens hvardagsrum, ett stort fyrkantigt rum på
nedre botten, där på väggarne en hel arsenal af
vapen var anordnad, gevär, sablar, pistoler och
gamla bardisaner. I en bred och bekväm
skinnsoffa togo majoren och vår pastor plats framför ett
stort mahognybord, som på samma gång tjänade
majoren till skrifbord, och på höga skinnstolar
placerade vi pojkar oss stilla och anständigt, under det
våra blickar nyfiket stirrade ömsom på vapnen kring
väggarne, ömsom på vår ståtlige värd, som föreföll
oss som en gammal karolin från Narvahjältens dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
