Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamle majoren”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Kajsa log förstående åt majorens skämt och
försvann.
»Hej, Kajsa!» ropade majoren efter henne.
»Säg åt gamle Flinta, om han syns till, att komma
hit, han kan bäst förstå att berätta för ungherrarne
i deras smak.»
»Skall ske, herr major!»
Våra ögon lyste af glädje — vi kände väl gamle
Flinta.
Majoren fortfor till pastorn, i det han drack
honom till:
»Jag börjar bli gammal, och humöret är ej som
förr. Penningeaffärer och nya tiders idéer och
trassel kunna i grund förstöra ens lynne, och man
har svårt att lämpa sig efter dagens småsinne och
fordringar. Annat var det, när man var en ung
och fri löjtnant — då tog man dagen som den kom,
drack, spelade och slogs när så skulle vara för kung
och land, och det gjorde en icke stor sorg om
börsen var tom! Det är ändå för väl att man har en
lefvande påminnelse om de gamla tiderna uti
gubben Flinta. Han fick sitt ben afslaget vid Lappo
af en kanonkula, och när han åter kom på benen,
det vill säga sitt träben, och praktiserade sig öfver
till Sverige, gaf jag, som nyss efter en farbror fått
ärfva Nääs, honom torpstugan däruppe i backen
att bo i till döddagar. Ja, han påminner mig om
forna dagar. Han har offrat mera än jag, om
också äfven jag fått mina skott och hugg. Han
är en äkta gammal finngubbe, trogen som guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
