Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
allt ägde den lilla Maria ett behof att vara nyttig
och välgörande. Som femton års flicka satte hon
sig i spetsen för en förening af unga flickor,
hvilken skulle arbeta för fattiga barns beklädnad och
bespisning, och med den stilla, men ihållande energi
hon besatt, gick företaget förträffligt och vann stor
utbredning i det lilla samhället. Af de fattiga och
af barnen kallades hon »fröken God» och ömsom
»fröken Solstråle», och deras hjärtan tillhörde henne.
Men stilla och tyst sväfvade hon sin väg fram,
leende och fridsam som ett andeväsende, och kärlek
följde hennes spår. Så förflöt lilla Marias lif i
troget fyllande af de plikter, som tycktes ha ålagts
henne af en osynlig makt, och hon räckte äfven till
att sprida glädje och sällhet i hemmet hos far och
mor.
En vinterdag, hon var då sjutton år, hade hon
besökt ett litet sjukt barn i en af stadens utkanter.
Det var kallt, yrade och stormade, och vid
hemkomsten kände Maria sig frusen. På natten fick
hon brinnande feber, och när läkaren kom på
morgonen, konstaterade han en häftig lunginflammation.
Bleka och tårlösa stodo de gamla föräldrarna vid
sin älsklings bädd. De tryckte hvarandras händer,
deras sällhet, deras ljufva »solstråle» höll på att gå
i moln och försvinna och lämna dem i ensamhet
och mörker — —
Emellan yrseln hviskade Maria leende: »Gråten
ej, mina kära, er lilla »solstråle» sväfvar kanske
bort, men skall dock alltid vara när eder» — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
