Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
vara så synnerligt svårt, och slutet blef att pastorn
skref att den lilla flickan skulle med nöje mottagas
och önskade henne välkommen.
De, som voro mest nyfikna på den väntade
gästen, voro vi pojkar. Det var något nytt att få
en flicka i huset och därtill en liten fin
stockholmsmamsell med fina manér, inför hvilken man själf
kunde visa sig som kavaljer och uppvakta med
artigheter. Innan kort lågo vi alla i lufven på
hvarandra om hvem som skulle anses för hennes
verklige riddare — men vi kommo slutligen förståndigt
nog öfverens om att det var något som tiden och
hon själf borde få afgöra.
Det var nu full högsommar, björkar, lindar och
aspar stodo i sin skönaste löfskrud, ängsblommorna
doftade på marken och luften var lätt och balsamisk.
Fågelsång ljöd öfverallt, och det sjöng och jublade
äfven inom glada människobröst. I prästgården
gingo vi och väntade vår lilla gäst, — vår lilla dam,
som vi pojkar benämnde henne. Pastorn hade själf
farit till Västerås med trillan för att hämta henne
och hennes beskyddarinna. Vi kavaljerer hade
minsann icke varit S3^sslolösa — vi hade klädt hennes
lilla säng i lilla kammaren innanför jprästparets rum
med friska löf och blommor, så att hon skulle sofva
i en riktig liten löfsal, hvilket vi tyckte vara ett
rasande bra påhitt, och midt i löfhvalfvet hade vi
af; blommor bundit och dithängt ett stort B — ty
vi hade redan hört att flickan bar det vackra och
stiliga namnet Blenda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
