Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ögon blef smått och ömkligt, och det lilla, men
sanna, fick verkligt värde. Det var blott till ett,
hon numera såg, och det var till människan.
o"
Att de sökt hvarandra, föll sig som den
naturligaste sak i världen. Hon såg, att han älskade
henne, och han visste, att hon älskade honom. Och
nu hade han också sagt henne det. Det var
häromdagen. Hon stod i Nationalmuseum, då en känd
stämma hälsade: »God dag, fröken Berg!»
Hon vände sig, räckte honom handen och såg
honom in i ögonen, och hon tyckte de voro djupare
och allvarligare än vanligt. Instinktmässigt gingo
de vid hvarandras sida mot trappan. De kommo
ut, gingo öfver bron fram emot Skeppsholmen.
Hon hörde hvad han sade som i en dröm.
»Att vi älska hvarandra, det veta vi båda —
men det är fråga om Gerda har mod att binda sitt
lif vid mitt, äger styrka att först utstå strid med
sin familj och sig själf och att bära de bekymmer
framtiden kan medföra och icke begära annan lön
än min starka, trofasta kärlek.»
Hvad hade hon sagt? — det visste hon
knappast. Hon hade anförtrott honom, att hennes far
var ruinerad — men det hade han anat. Han hade
gifvit henne betänketid till i afton på balen hos X.
Nu skulle det ske. Hennes svar? Det kunde ju
blott blifva ett.
Pendylen slog half åtta. Hon vaknade ur sina
drömmar och skakade med lätt trots på hufvudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>