Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En jcilhistoria.
Då jag och den framstående skådespelaren
vid en af hufvudstadens teatrar Axel Berntson —
det verkliga namnet kan ju göra sak samma —
sutto en afton på ett af stadens mera tysta och
stilla schweitzerier vid våra aftongroggar och
sprakade i all förtrolighet, gaf han mig till lifs
efterföljande episod från sin ungdom.
Axel Berntson är i hvardagslag en stillsam,
inåtvänd natur, endast på scenen lägger han i
dagen det glödande temperament, som döljes under
den lugna ytan. Han är tillika en verklig
konstnär, som sätter sin konst högt och djupt föraktar
gycklarens lättköpta segrar.
Vi klingade med hvarandra och vårt samtal
gled in på den snart stundande julen. Ett
vemodigt och på samma gång blidt leende gled öfver
Axels vackra, karaktäristiska ansikte, och han
började själfmant berätta med sin varma, klangfulla
stämma.
»Jul, ja, — denna för barn och ungdom så
minnesrika högtid är åter inne. Den framkallar
för litet hvar minnen, oftast glädjefulla, men stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
