Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
dom också sorgtyngda, som föra oss åter till
gångna tider.
Jag mins min första julafton i Stockholm. Jag
var ung, aderton år, fattig och omedveten om
världen. Fantasien, som skapade ljusa och rysande
bilder i min stackars hjärna, hade lockat mig in på
teaterbanan. Jag ville och skulle naturligtvis bli
något stort.
Jag är född i landsorten i mellersta Sverige,
hade en fattig, men god och öm moder. Mina
öfriga släktingar voro också fattiga, med undantag
af en farbror, som var garfvare till yrket, därtill
rådman och ansågs ganska burgen. Af honom fick
jag dock ej någon hjälp, i synnerhet sedan han fått
höra att jag angripits af »teaterdille». Nå,
motigheter ta, som man vet, ej så lätt ut en vurm ur
ett ungt sinne, och jag gick trots allt in som ung
aktör vid det L—ska teatersällskapet.
Det var dåliga tider då, och affärerna gingo
rent på tok af brist på publik. Lönerna utbetalades
ytterst ojämnt, slutligen fingo vi ingenting alls, och
nu fick man börja att svälta. Men hvarken
direktören eller de äldre sujetterna förlorade modet. De
äro ett sangviniskt släkte, de där artisterna, och så
äro de ofta nog utrustade med en ganska tänjbar
moral — ingenting är dem motbjudande. De
penninglösa aktörerna lefde på kredit, åto och drucko,
lefde »bon» och togo saken gladt. Jag märkte
snart att jag råkat in i ett riktigt »rof var band»,
men att tänka på ändring nu, det gick inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
