Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
lisserna» illa klippta och marmorstatyerna
vandali-serade. Han tänker på förr och känner en fläkt
af det gustavianska tidehvarfvet. Hans gång blir
elegantare, han kastar med hufvudet och mumlar
franska glosor. Nu kommer en svärm lustresande,
som styra upp mot »Kina», och han följer med
strömmen. Innan han kommit upp till trappan, är
han i inbillningen iklädd dräkt från Lovisa Ulrikas
tid och undrar, om pudret ramlat ned i ansiktets
svettdroppar.
Han trippar genom gallerierna, han bryr sig
icke om vaktmästarens beskrifningar, han har sin
Crusenstolpe i sitt hufvud och Octavia Carlén med
för resten. Han svänger sig om på klacken som
själfva Gustaf den tredje och han spärrar upp
ögonen och inbillar sig att de blixtra af snille, och då
han passerar förbi en spegel, tycker han sig vara
lik Johan Gabriel Oxenstierna.
Svärmen af besökande har redan varit uppe i
öfre våningen och sprider sig åter i de nedre
gemaken. Nu passar Petterson på och hastar upp
för vindeltrappan och här blir han riktigt
»kinesiskt» stämd. Gubbarna nicka, solfjädrarna utbreda
sina fantastiska figurer och hvilstolarna se
så*in-bjudande ut. Svalkan är så skön bakom de
nedfällda gardinerna och Petterson tänker: »Här är
oss godt att vara – här skall jag hvila en stund.
Därnere kackla de och fråga, och när de komma
ut, veta de inte ett dugg ändå. Nej, man skall ha
fantasi och historiskt intresse, annars...!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
