Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Petterson gäspar förskräckligt, sätter sig i
länstolen och sträcker benen ifrån sig med sådan kraft
att alla porslinsgubbarna nicka, liksom vill de säga:
»God natt, Petterson, sof godt, vi ska’ bli din trogna
lif vakt!»
Emellertid troppa skarorna af där nere,
vaktmästaren ropar: »Ar det ingen kvar?» och stänger
sorgfälligt dörrarna. Alla skynda sin väg, endast
Petterson stannar kvar, sofvande oskuldens sömn,
medan skuggorna bli allt djupare under träden
därute, himlen mörknar och stjärnorna titta fram.
Petterson förnimmer intet, han har glömt »frun»,
armarna hänga slappt ned. Men det är tydlig¾n
något som oroar honom i sömnen, han vrider sig
och pustar. Ah, det är bara flugorna, de välsignade
flugorna, som just ställt till gnabbet där hemma
och voro anledningen till att han flydde.
Nu kittlar det honom på näsan och han tittar
upp med ena ögat... Hvad vill det säga? Ett litet
svart vidunder med tindrande ögon och hvita tänder,
har flugit upp på stolskarmen och betraktar honom
med illpariga ögon. Petterson undrar hvar han är.
Det svarta odjuret grinar och nickar, och
Petterson frågar med darrande stämma:
»Hvem — hvem är lilla herrn egentligen?»
»Mitt namn är Badin och jag är i tjänst hos
barnen här i huset!»
»Aha, jag börjar förstå. Men jag trodde det
var slut på härligheten och att herrskapet flyttat
till ett lugnare ställe!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
