Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i57
sitter] helst ensam och läser sagor om spöken och
troll. De där två, den lilla flickan med de klara
ögonen, som sitter på mattan, och den bildsköna
gossen, som hvilar hufvudet i hennes knä, äro Sofia
Albertina och Fredrik Adolf. De hålla ständigt
ihop. Straffas den ena, så gråter den andra. Ett
vackert prof på syskonkärlek!»
»Men han då, som står draperad i den röda
bordduken, med handen utsträckt?»
»Ah, se litet nogare på honom! Det är Gustaf,
den äldste af de fyra. I dag spelar han Cæsar, i
morgon Alexander. Han gör med dem alla hvad
han vill. Han kan vara god och öm, men också
grym och orättvis. Han kan vara trofast, men
äfven falsk som hafsskum. När han vill tjusa, kan
han vara ljuf som en kvinna, men ibland kan hans
stämma vara skarp som en svärdsegg...»
»Tjusarkungen!»
»Ja, så kallade smickrarne honom, när han blef
stor. — Men nu blir det åska af — ’frun’ reser sig
med flammande ögon. Låt oss försvinna!» ’
Petterson smyger sig upp för trappan företrädd
af Badin. När han kommit upp i porslinsrummet,
hör han en smäll i en dörr och ramlar ned i
länstolen, som han suttit i. Han ser sig förvånad
omkring. Badin är borta — solen skiner hett på
gardinerna. Han hör steg och röster där nere. Hvar
är han? Kors, för katten, han har ju »kinesat» i
Kina hela natten! Hvad skall Malena säga?
Nu kommer vaktmästaren. Petterson tages i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
