Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre glada gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gåfvor för sitt sköna kall, men som i ungdomsyra
glömde dagens allvar, skrattade åt allt och togo
allt från skämtets och lekens sida.
Det var vid den tid på 1850-talet, då Edvard
Stjernström förde en enväldig härskarspira på Mindre
teatern, som efter sin förening med k. teatern fick
benämningen Dramatiska teatern. Stjernström hade
samlat under sin fana en elittrupp, som väckte den
kungliga konkurrentens afund och fruktan och
nödgade den att se det ena nederlaget efter det andra,
både hvad artister och repertoar beträffade.
Stjernström hade Olof Torslow, Gustaf och Helfrid
Kinmansson, Norrby, Åhman, Lagerquist, Pousette,
Arnoldsson, Arlberg samt en hel falang af unga
vackra damer, som lockade parkettens eleganter till
trägna besök, samt till sist en hel trupp af unga,
begåfvade entusiaster, som kommit till scenen för
att bli något stort, en ny Talma, Garrick eller
Devrient, och som i afvaktan på ryktet och
segrarne för det mesta tillbringade sin tid med att,
om möjligt, vända upp och ned på hela teatern och
Stjernström med till på köpet.
Denne var dock för det mesta dem för säker
och oomkullrunklig och förstod att hålla de unga
vildhjärnorna i skinnet. Det roade Stjernström
själf på gamla dagar att berätta sina äfventyr med
»de galna pojkarna», och han skrattade då godt åt
deras tokiga upptåg. »Men tiden har lyckligtvis
blifvit bättre nu, så jag förmodar sådant aldrig mer kan
hända en stackars teaterdirektör,» brukade han tillägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
