Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre glada gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i63
kunde man vara ganska viss på att någon af det
täcka könet dragit af med honom och lockat honom
att svika sina plikter. Ung, vacker, elegant, med
fina manér och älskvärd och tjusande talegåfva,
var han just som skapad till en framgångsrik Don
Juan, och den rollen försummade han ej häller att
med omsorg studera långt bättre än dem, hans
direktör tilldelade honom.
En gång hade han följt en obekant dam från
Regeringsgatan nedåt staden. Den okända damen
var förtjusande. Boman låtsade sig vara främling i
staden, och genom att fråga om hvar en viss gata
låg kom han i språk med henne. Han fick veta
att hon var änka och skulle resa till Uppsala.
Boman följde med till båten, gick ombord och kom
slutligen ut på Mälarens glittrande böljor — han
hade glömt teaterrepetitionen — allt! Han var
älskvärd — bjöd på en magnifik frukost ombord
utan ett öre på fickan, förstås — han förtrollade
restauratrisen också — och så anlände han till den
muntra lärdomsstaden. Där stannade han i tre
dagar under sus och dus, hvarunder minnet af den
förföriska änkan försvann som en dimfigur.
Slutligen blef han dock så pass klar i knoppen, att han
fann det klokast att underrätta Stjernström om hvar
han befann sig samt be honom sända 150 kr. för
att göra det möjligt att åter komma hem och ägna
sin tjänst åt Thalia. Stjernström sände sin gamle
kamrer, den försiktige gubben Albion, till
Uppsala för att hämta hem juvelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
