Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamla Hamlegården”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon fick, det vet man ej, man vet blott att hon själf
dog utfattig och i stor nöd. Hon förstod heller aldrig
att skinna eller uppskörta sina gäster, och kunde
därför aldrig köpa sig stora palats eller
sommarvillor, som källarmästare nu för tiden. Hennes
supéer voro delikata, med fetsill och potatis, små läckra
biffar och varma köttbullar och snart sagdt hur
mycket brännvin som helst för 75 öre. En halfva
punsch kostade 75 öre och en toddy 25 öre. Det
var i den gamla, goda tiden — och det bar sig.
Och gäster hade Rotundan! Gäster af både
intelligens och social reputation. Hit kom Aug.
Blanche ofta från sin Malmgård och sammanträffade
med sina litterära vänner, en Johan Gabriel Carlén,
Herman Bjursten, Joh. Jolin, och till det glada laget
sällades ofta äfven sångaren Olle Strandberg och
tragikern Georg Dahlqvist. Här var sprittande lif
och munterhet, skratt och skämt flödade och gamle
Gabriel såg väl till att alla glas höllos fyllda.
När gumman Lundström fick sina »fina gossar»
i lag, då var hon i sitt esse. Då neg hon med
strålande uppsyn, och läckerheterna till sexan voro
mångfaldiga. Det hände då att hon helt och hållet
kunde glömma bort den gamle poliskommissarien
Backlund på Ladugårdslandet, hvilken ensam satt
vid ett bord och väntade på sina kräftor.
»Fru Lundström, hur går det med kräftorna?»
skrek han.
»Kommer strax, min lilla gris!» ljöd det
dånande svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
