Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var den, som vågade bryta upp marken,
som sjöd utaf kraft liksom safven i barken,
som vågade tro på sitt framtida mål
att bringa till världen ett Sandvikens stål.
Han var äfven den, i hvars blick det så myste,
igenom det fönstret det hjärtevarmt lyste,
vi kände att där fanns det kärlek till oss,
vi unga, som då knappt fått farkosten loss.
Bredvid honom träder i minnet se’n fram
hans son, lik en planta ur samma stam.
Han visste att ordna, att styra och leda
med hjärtevarm blick just för lagren de breda.
Det låg ju i titeln af brukets patron
en säkerställd borgen som grund för den tron,
att var någon stadd uti sorg eller nöd,
han fann just hos honom ett faderligt stöd.
Så sist ock om Honom, i tiden oss näral
Jag vill här en krans till hans minne frambära,
om tonen blir värmre, ej klandre Ni andra,
jag har ju så länge med honom fått vandra.
Han var ju min fader, den bäste på jorden,
i minnet nu för oss en skyddsängel vorden,
han bar på ett hjärta, mer värdt än det gull,
hvarmed hela jorden står pösande full.
Han lärde, aU sanning.ens väg var den bästa,
ej låta af vinning till orätt sig fresta,
att se till att andra ock Hngo det godt,
så har jag hans vandel i lifvet förstått.
Men när så till sist hans lefnad sågs luta
emot det där målet, där vägen skall sluta,
då syntes han växa som aldrig dess förr,
och då slog han upp en förr sluten dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
