- Project Runeberg -  Gotlands land och folk /
14

(1871) [MARC] Author: Alfred Theodor Snöbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra afd. Landet - 1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trenne sidor, har knappt ett så mildt klimat som Gotland, ty enligt
Forsells Statistiska upplysningar (sid. 57) och «Synopsis Gothlandiæ»
(pag. 1), auctor C. Säve, är Lunds medeltemperatur + 7,28° och
Gotlands + 8°. Lunds latitud är 55° 42′ 30″ och medelpunktens
af Gotland 57° 25′ 5″. Gotlands klimat är lika mildt som norra
Tysklands, ehuru våren är tidigare der än här. Två omständigheter
förorsaka den mildhet, som utmärker vårt lands klimat: den första
är hafvets grannskap, som mildrar sommarens hetta och vintrens köld,
men också vållar, att våren, då isarna smälta och deras kyla slår
upp i luften, blir lång och kall samt «Marsgeisten» (den kalla
vårvinden) så bitande och genomträngande; den andra är de kalklager
hvaraf Gotland består. Dessa lager utveckla hetta och hettan drifver
upp växtligheten samt låter skogen skyndsamt skjuta upp ur
kalkhällen och ur de derofvanpå hvilande lagren af sand, mylla och lera.
Det är denna omständighet vi hafva att tacka derför, att vår ö icke
redan för århundraden sedan blifvit utblottad på skog och förvandlad
till en naken klipphäll, der, af brist på skydd mot storm och skur
och ur, växtligheten efter hand utdött och ingen menniska kunnat
bosätta sig, ty i alla tider har man oförsvarligt hushållat med
skogen på Gotland, der redan 1652 åtskilliga trakter (Öja, Roma, Fårön)
ledo af skogsbrist [1]. Kalklagren äro således en välsignelse för
Gotland, men de medföra ock olägenheter, af hvilka den förnämsta är,
att de ofta vålla torka, ty den ur kalklagren uppstigande värmen slår
upp i luften och fördelar oftast molnen, så att dessa drifva bort och
utgjuta sin välsignelse öfver hafvet och låta den uttorkade jorden
förgäfves törsta efter regn. En annan olägenhet, som anses uppkomma
af kalklagren, är, att vattnet blir kalkartadt och i följd deraf angriper
emaljen på tänderna, bortfräter densamma och vållar, att tänderna
spricka (häri har man velat söka orsaken till att gotländningarne när
de hunnit till 40 år och stundom långt förut merändels hafva dåliga
tänder); äfvenså anser man att det läder, som garfvas och tillredes
med kalkartadt vatten, blir skört och ej så starkt som annat läder.
Under sommaren faller vanligen här mindre regn än på fastlandet.
Den egentliga vinterkölden börjar vanligen i Januari och upphör i


[1] Enligt den beräkning, som nu mera aflidne förste landtmätaren och
riddaren, major Asplund för omkring 20 år sedan gjorde, hade af öns 92 socknar
30 skog, tjenlig till utförsel, 52 tillräcklig till husbehof, men af dessa 18 endast
för kortare tid, 4 otillräcklig skog och 6 nästan ingen. — Gotlandsfur, riktigt
mogen, anses för den fastaste och kärnfullaste i norden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free