- Project Runeberg -  Gotlands land och folk /
94

(1871) [MARC] Author: Alfred Theodor Snöbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 3. Gotlands indelning under hednatiden, äldsta gudalära och första förening med Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

94 Gutasagans berättelse om huru Gotland gifver sig under Sverige.

stål att ej fly in i menniskors boningar och derigenom draga Thors
hammare (blixten) dit. Så djupt ingrodd har vördnaden för Thor
fortfarande qvarlefvat i det trogna folkminnet. Det är sannolikt att
Thor varit den gudomlighet, som längst dyrkats på Gotland.

Om Gotlands förening med Sverige berättar Gutasagan i andra
kapitlet, sedan den omtalat att, änskönt många konungar angripit
Gotland medan det var hedniskt, Gutarne likväl ständigt behöllo
seger och sin rätt, följande:

«Sedan sände Gutarne många sändebud till Sverige, men
ingendera fick frid afslutad förr än Avajr Strabajn af Alfva socken [1], han
afslöt först fred med Svea konung. När Gutarne bådo honom fara,
då svarade han: «Mig veten J nu närmast död och fall; gifven då
mig, om J viljen att jag far uti slik våda, tre mansbot [2], ett för
mig sjelf, det andra för mina födda söner, det tredje för min hustru»;
ty han var snälltänkt och mycket kunnig, såsom sagor (om honom)
ännu gå. Ingick han då stadgad rätt med Svea konung. Sextio
marker silfver hvart år det är Guta skatt, så att Sveriges konung
hafve fyratio marker silfver af de sextio, men jarlen hafve tjugo
marker[3] Denna stadga ingick han med landsrådet förr än han for
hemifrån. Så gingo Gutarne sjelfviljande under Svea konung, förthy
att de ega med frid och frälse besöka Sverige på hvarje ställe utan
tull och alla (andra) utgifter. Så ega ock Svear besöka Gotland utan
spanmålsförbud («kornband») eller andra förbud. Hägn och hjelp
skulle konungen lemna Gutarne när de behöfde och begärde. Och
skall konungen och jarlen sammaledes sändemän till Gutna-al-tinget
sända och låta der upptaga sin skatt. Desse sändebud ega lysa ut
frid för Gutarne att öfver hafvet söka till alla de ställen, som Upsala
konung tillhörer, och likaså för dem, som söka derifrån hit.»

Detta har varit äldsta öfverenskommelsen, som sedermera blifvit
tillökt och mera utförlig. Längre fram, i sjette kapitlet, som utgör




[1] Det var således ofred mellan Sverige och Gotland. Förmodligen har
Sveakonungen gjort anspråk på att öboarne skulle erkänna hans öfvervälde och de
vägrat sådant, men ansett sig i längden ej kunna uthärda kampen mot en så
öfverlägsen fiende och derföre hellre frivilligt ingått förbund med konungen, än
blottställt sig för att blifva genom eröfring tvingade dertill.
[2] Gutnisk mansbot var tre marker guld, enligt 15:e kap. Gutalagen.
Räknar man en mark guld till 8 marker silfvervärde och silfvermarken till 32 rdr,
så blir 3 mansbot 2,304 rdr.
[3] Hela skatten, efter förr antydda beräkning, blir endast 1,920 rdr om
året, hvaraf kungen fick 1,280 och jarlen 640.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free