Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 4. Kristendomens införande på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102 Gutasagans berättelse om Gutabiskoparnes rättigheter och skyldigheter.
«Förr än Gotland för beständigt mottog någon biskop, då
kommo biskopar till Gotland, pelegrimar till det helga landet Jerusalem
och som foro dädan hem. Den tiden var vägen att fara till
Jerusalem östan genom Ryssland och Grekland. De invigde först kyrkor
och kyrkogårdar på deras begäran, som läto göra (bygga) kyrkorna.
«Sedan när Gutarne (allmänneligen) omvändes till kristendomen,
då skickade de sändebud till högste biskopen i Linköping, ty han
var dem närmast, så att med stadgad rätt kom han till (biskopsvälde
öfver) Gotland, med det vilkor, att biskopen skulle komma af
Linköping hvart tredje år till Gotland med tolf sina män, som honom
skulle följa kring allt landet med bondahästar (d. v. s. bönderna
skulle lemna hästar), så många och ej flera. Så eger biskopen kring
Gotland resa och taga sin gengärd (underhåll) tre bord (måltider vid
hvarje station) vid hvarje kyrkas vigsel jemte tre marker; vid altares
invigning ett bord med tolf öre (1 1/2 mark), om altare ensamt skall
vigas; men om båda äro ovigda, altare och kyrka tillsammans, då
skola båda vigas för tre bord och tre mark penningar. Af hvarje
annan prest (der som invigning ej skedde) eger biskopen vid sin
ankomst taga gengärd tre bord och ej mera. Af hvarje annan prest,
som ej på det året gjorde gengärd, tage biskopen lön af hvarje så
stor som kyrkorna äro upptaxerade till. De, som ej utgjorde
gengärd den gången, de skola utgöra gengärd, när biskopen kommer
åter tredje året, men de andre ega rätt att lösa, som förra gången
utgjorde gengärd.
«Kunna tvister uppkomma, som biskopen eger afdöma, de skola
afgöras i samma treding (der de uppstå), förthy de män känna bäst
sanningen som bo der näst. Varder ej der den tvist afgjord, då
skall han hänskjutas till alla mäns samtal (stora landstinget) och ej
från ena tredingen till den andra. Kunna frågor eller tvistemål
uppkomma, som tillhöra biskopen att afgöra, då eger man här afbida
biskopens ankomst och ej fara öfver, derest ej tvång nödgar dertill
och synden är så stor, att ej prosten eger lösa derur. Då skall man
öfverresa mellan Valborgsmessa och Helgonmessa (1 Maj och 1
November) och ej derefter om vintren intill Valborgsmessa. Biskops
sakören äro på Gotland ej högre än till tre mark».
Denna noggranna bestämmelse om biskopens och Gotländingarnes
ömsesidiga skyldigheter och rättigheter till hvarandra, liksom i sista
eller sjette kapitlet, Svea konungs och Gutarnes, visa, att den urkund,
som vi benämna Gutasagan, är något vida mer än saga, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
