Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 6. Närmare anslutning till Sverige under konung Magnus Ladulås. — Krig mellan stadsbor och landsbor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
118 Gutarnes skatt till Sveakonungen.
Strinnholm i 4:e bandet af Svenska folkets historia) intygar
sanningen af hvad Gutasagan uti nyssanförda kapitel förmäler om den
mellan Sveakonung och Gutarne ingångna öfverenskommelsen att de
skulle följa honom i härtåg med sju snäckor eller ock betala
ledungslama, men visar ock, att öfverenskommelsen blifvit
förändrad. Dokumentet är en skrifvelse, utfärdad den 7 Oktober 1285
på Borgholm af konung Magnus Ladulås, och visar, att denne
konung samma år haft sina sändebud, riddaren Amund Haraldsson
och erkedjeknen Johannes i Upsala, förskickade till Gotland samt
att de med öns invånare träffat den öfverenskommelse, att, ehuru
Gotländingarnes lag och det af ålder antagna bruket varit sådana,
att de hvarken voro skyldige att draga ut på härtåg eller betala
ledungslama, så vida icke sjelfva härtåget blifvit lagligen för dem
påbudet genom konungens bref eller visst bud, samt de då hade
det vilkoret att antingen draga på härtåg eller betala ledungslama:
så borde de dock nu för framtiden erlägga ledungslama på samma
gång som skatten, äfven då budskap eller befallning om ledungs
utgående uteblefve, så vida icke Sveriges konung, som på egen
kostnad genom visst bud hvarje år, ungefär vid Johannis döparens fest,
mottager skatten och ledungslaman, hade nödigt föra krig mot
hedningarne, i hvilket fall Gotländingarne, hvilke eljest, genom
erläggande af ledungslaman, voro frie från att draga ut på härtåg, skulle,
såsom dittills varit vanligt, draga ut på härtåget med sju snäckor,
derest icke för dem vore att befara så betydligt fiendtligt anfall att
de ansåge sig behöfva försvara sitt eget land, i hvilket fall (om de
droge ut eller behöfde sina snäckor till landets försvar) det årets
ledungslama icke skulle utgå; men för utdragande på härtåg måste
detta sednare vara i laglig ordning påbudet.
Häraf synes, att konungen förmått de rika öboerne att
betydligt öka på skatten, hvilken nu, utom de af ålder vanliga 60
marker silfver, blef 40 X 7 eller 280 marker penningar, som, efter
penningemarkens dåvarande värde af 1/2 mark silfver, svarar mot 140
marker silfver, så att skatten nu blef 200 marker i stället för 60.
Skatten var visserligen ej stor, men konungen hade ej heller
något besvär eller några kostnader för ön, och då kunde titeln af
öns skyddsherre vara väl betald med 200 marker silfver eller 6,400
rdr årligen.
Snart fick kung Magnus tillfälle att blanda sig i öns inre
förhållanden, något som eljest ej angick honom och som Gutarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
