Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 7. Fortsättning af Folkungaättens regeringstid. — Konung Birger Magnusson och Gutarne. — Olyckorna och motgångarna under 14:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oenighet mellan konung Birger och Gotländingarne om skatten. 125
Under de oroligheter, som rådde i Sverige efter Magnus
Ladulås’ död och efter slutet af den redlige Torkel Knutssons
riksförestånderskap, fick Gotland sitta i fred. Dess skatt till Sveakonungen
lär, under den tid konungen var fången, enligt konventionens
innehåll, icke utbetalts. Konung Birger och hans bröder förliktes
slutligen den 17 Juli (Mariæ Magdalenæ dag) 1310 och delade riket.
På Birgers lott kom, jemte Gotland, äfven hälften af de intill dagen
af denna dagtingan förfallne afgälderna af Visby och Gotland.
Konung Birger var ej belåten med den skatt Gotland gaf, utan
fordrade större skatt, men Gutarne, som höllo sig vid gamla
öfverenskommelsen, vägrade att betala större skatt än den bestämda.
Konungen ville då med vapenmakt tvinga de stolte öboarne och gick
med en här öfver till Gotland samt landsteg i Slitehamn år 1313.
Nordergutarne grepo till vapen och, anförde af sina höfdingar från
Duss i Bro och Angelbos i Lärbro, mötte de konungens här på
Röcklingebacke i Lärbro. Der stod slaget. Det blef häftigt. Strelow<h2></h2>, i
hvars tid folksagor derom ännu fortlefde bland allmogen, berättar (sid.
155 o. följ.) att en ström (å), som rann förbi slagfältet, färgats röd af
blod samt att höfdingen från Angelbos om morgonen före slaget ridit
ut från sin gård, åtföljd af tolf svenner, men om aftonen när han kom
hem voro endast två qvar, de öfriga tio hade stupat i striden.
Konungens här blef slagen och drifven på flykten, han sjelf måste fly för
att rädda sitt lif och gömde sig under en hasselbuske, men blef der
gripen. De uppretade bönderne ville dräpa honom och hade
förmodligen ock gjort det, om ej en sansad och hederlig bonde från
Hejnum lyckats rädda hans lif genom att föreställa sina landsmän
för hvilken våda de blottställde sig, ifall de sloge ihjäl sin förnäme
fånge, ty hans bröder och hans svåger, konung Erik Menved i
Danmark, skulle säkerligen utkräfva blodig hämnd för ett sådant mord.
Dessa föreställningar verkade. Birger fick behålla lifvet och fördes
som fånge till Visby, der han ingick förlikning med Gutarne och
vann ingenting af sin färd annat än förtret och nesa samt
erfarenhet af att Gutarne voro ett hårdtaget folk, som ej läto skrämma
eller tvinga sig. Skatten förblef vid hvad förut varit vanligt, men
Birger slog den redlige dannemannen, som räddat hans lif, till
riddare, och hans gård (Riddare i Hejnum) bär, till minne häraf, ännu
namnet Riddare.
Vi hafva vid berättelsen härom följt Strelow, som öst utur
folksagans då ännu rika källa. Hasselbusken, der Birger togs till fånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
