Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Uppkomsten af Skrå- och andra Borgare-föreningar. —
Valdemar Atterdag på Gotland.
Men ehuru så många olyckor hopade sig öfver Gotland under
fjortonde århundradet, var denna ö vid medlet deraf dock
fortfarande handelns hufvudsäte i Norden; ännu var Visby en stolt och
präktig stad, med ett rikt borgarlif, stor rörelse, herrliga kyrkor,
fasta, tornhöga stenhus innanför de väldiga, tornprydda murarna
och vidsträckta förstäder utanför desamma, uppfylld af en mängd
rika handlande med deras svenner och bodkarlar, djerfva
handtverksskrån, färdiga att från sina bodar och verkstäder rusa ut på gatorna
så snart ett tumult uppstod — och sådana uppstå lätt i en stor
och liflig handelsstad, der folk af många nationer röra sig om
hvarandra — och skråets välkända fältrop skallade på gatan, för att med
våld och armkraft skydda så väl hela skråets som hvarje dess
medlems ära och välfärd. Innan vi skrida längre fram uti Gotlands
politiska historia, är nödigt att kasta en blick på dess inre förhållanden.
Europas kristna medeltid, särdeles 12:e och 13:e seklerna,
utmärkte sig, utom i andra hänseenden, äfven genom en stark
associationsanda, en böjelse att bilda föreningar, att sluta sig tillsammans i
ordnar, gillen och skrå. Denna anda uträttade mycket godt, den
förmådde den enskilde att offra sitt eget intresse, sin personliga
välfärd för föreningens allmänna välfärd och göra dennas ära till sin
egen, men gaf ock anledning till en ensidighet i begreppen, en
trångbröstad skrå-åsigt, som från medeltiden öfvergick till den nyare tiden
samt blott småningom gifvit vika för riktigare och mera frisinnade
åsigter. Denna associationsanda har frambragt verkningar, som sträcka
sig genom de följande århundradena af medeltiden och långt in i
den nyare. De andlige gjorde början med sina munk- och
nunneordnar, och adeln, följande deras exempel, bildade riddare-ordnar.
Mellan dessa båda slag af ordnar uppkom ett slags öfvergångsordnar,
ett mellanting: de andliga riddareordnarne, hvilka förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
