Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136 Gotländska allmogens sjelfständighet.
embetsmän och skråen embeten, hvaremot de handtverkare, som
arbetade på landsbygden, benämndes «gerningsmän» och sällan eller
aldrig fingo komma i lag med skråmännen, som ansågo sig stå
öfver dem.
Medan den tyska borgareandan allt mer och mer utvecklade sig
och lyftade borgarståndet till politisk betydenhet, fortfor den tyska
bondeallmogen, och södra Europas allmoge i allmänhet, att draga det
tryckande träldomsok, som feodalväsendet och den krigiska adeln
förstått att pålägga folket, och den stolte, frie borgaren vande sig att
med förakt nedblicka på den slafvande bonden samt tro sig sjelf vara
mycket högre ställd än denne. Denna inbillning om sin högre
ställning, sitt större värde i anseende till bondeståndet, hade de till Visby
öfverflyttade handlande och handtverkare dit medfört och der utbredt,
obekymrade om eller kanske ovetande af den betydliga skillnaden
mellan den stolta fria gutniska allmogen och Tysklands stackars
underkufvade och slafvande bondestånd; men ehuru Tysklands bönder
villigt fördrogo borgareståndets öfvermod och fann det lindrigt i
jemförelse med adelns, så var detta ej händelsen med Gotlands. De
gutniske odalmännen, som ej böjde sig för någon, ej erkände någons
öfvervälde mer än lagens, icke ens konungens, kunde ej förlika sig
med att en hop krämare, skinnare, smeder och andra råa
handtverkare ville spela herrar öfver dem, sätta sig i spetsen för Gutalandets
ärenden och leda dess politik, förmena dem den fria handel de af
uråldrig tid drifvit, lägga tullar på deras köpenskap och söka skrifva
lagar för ett folk, som alltifrån hedenhös varit vant att sjelft gifva
sig lagar, sjelft både tillsätta sina embets- och tjenstemän samt aflöna
dem. En sådan djerfhet och tilltagsenhet blef för de gutniske
odalmännen odräglig; de ville ej lida den, och så uppkom den
misshällighet mellan stad och land, som vi redan omtalat. Den mäktige Magnus
Ladulås tvingade visserligen parterna till förlikning, men oenigheten
upphörde ej derför, utan fortfor i långliga tider och åtskilde land och
stad, ty elementerna till osämjan: borgarens snikenhet och öfvermod,
bondens stolthet och frihetskärlek, fortforo dädanefter liksom förut.
Äfven mellan landets invånare fanns en fast sammanslutning och
denna hade funnits långt innan någon stad uppstått på Gotland. Den
bestod uti de stora folksammankomsterna, tingen, som vi redan
omtalat. Ehuru efter kristendomens antagande offren försvunnit och
folksammankomsterna med detsamma förlorat sin religiösa prägel, sin
glada, högtidliga anstrykning af gudstjenst och offerfester, fortforo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
