Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138 Valdemar Atterdags gotlandståg 1361 och sägnerna derom.
ungdomens plägsed att under julhelgen «bära i», d. v. s.
sammanskjuta malt och låta någon viss dertill betrodd person brygga öl
deraf och så hålla gille eller «lekstufva» med spel och dans, har
äfven fortfarit ända till medlet af 1800-talet samt är kanske ännu
på ett eller annat ställe i bruk. Så troget hänga de gamla vanorna
qvar bland allmogen. Ursprunget till dessa gillen eller samfund är
att söka från slutet af medeltiden, då tycket för slutna föreningar från
herremannaklassen öfvergått till allmogen De urgamla hedniska
offergillena åter voro icke slutna föreningar och sammankomster utan
allmänna och stodo öppna för alla.
Efter denna öfversigt af förhållandena och den inre ställningen
under medeltidens slut återgå vi till landets politiska historia och den
märkliga tilldragelsen, då danske konungen Valdemar Atterdag intog
Gotland för att lägga ön under Danmark. Denna för Gotland så
vigtiga tilldragelse — landets första eröfrande och plundrande —
har gjort så mäktigt intryck på dess invånare, att ända till vår tid,
ännu efter ett halft årtusende, sägnerna derom bibehållit sig i det
trogna folkminnet, under det hågkomsten af sednare plundringar och
olyckor för längesedan förbleknat och bortdött. Nu äro dock dessa
sägner till stor del försvunna, och de försvinna efter hand allt mer
och mer, men i den «Guthilendiske Chronike»-författarens tid,
Strelows, som låg 250 år närmare tilldragelsen än vår, då voro dessa
sägner ännu friska och lifliga. Han lefde midt ibland det folk, hvars
historia han sökte skrifva så godt han förmådde, och han öste ur
denna lefvande källa, folksägnerna. Om dessa sägner också icke äro
fullt tillförlitliga, icke strängt hålla sig vid den historiska sanningen
— såsom folksägner sällan göra — så hafva de dock någon historisk
grund till underlag och hafva alltid sitt värde såsom visande huru
folket uppfattat händelsen och förklarat sammanhanget; derföre vilje
vi, jemte de fullt historiska tilldragelserna, äfven anföra folkets
sägner derom.
Valdemars beslut att bringa Gotland under sitt välde och lägga
sig till dess rikedomar förmäler Strelow (efter folksägnerna) hafva
varit en följd af de berättelser om huru ofantliga dessa rikedomar
voro, som en guldsmed vid namn Niels framfört till konungen.
Denne Niels guldsmed har haft en dotter, som varit ovanligt
fager och så högfärdig, att hon föraktat så väl att draga sådan
klädebonad som gotländska qvinnorna brukat, som ock att lyssna till
de många giftermålsanbud, som gjordes henne af gotländske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
