Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sednare afd. Folket
- 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146 Sägner om karbunklarne i Vårfrukyrkans mur.
Solen om dagen, oc vagede huer Nat 24 Vecter om samme Kircke,
ingen at gaa der ofuer efter Soelens Vndergang ved deris Liffs for-
tabelse» [1]
Den 4 Augusti stadfästade konung Valdemar och hans son
hertig Kristofer Visby gamla privilegier och gåfvo dess borgare
samma rätt i Danmark som detta rikes invånare. Vid denna
stadfästelse närvoro såsom vittnen hertig Erik af Saxen samt herrarne
Klaus (Nikolaus) Limbecke, Henning Podebusch och Valdemar
Sappe. Ända till den 28 Augusti qvarstannade konungen på
[1] Att stora skatter äfvensom den kassa, som tillhörde det mäktiga
handelssällskap, som handlade på Novgorod, förvarats i Vårfrukyrkan är visst; det kan
derför nog vara troligt, att en vakt nattetid hållits på kyrkogården att skydda den
rika helgedomen från inbrott, och att ingen tilläts om nätterna gå öfver
kyrkogården. Ifall dessa ovanliga ädelstenar, dem Strelow kallar karbunklar, sutit i någon
kyrkomur i Visby, så var det väl troligtvis på denna kyrka, men hela berättelsen
om karbunklarne låter för fabelaktig att kunna anses hafva någon sannolikhet, helst
som ingen enda gammal författare, som omtalar dem, hittills kunnat framvisas.
Man har velat förklara saken så, att dessa stenar utgjort ett slags blänkfyrar för
de sjöfarande och återkastat eller förökat skenet, som varit anbragt innanför dem,
men man har aldrig fått någon annan underrättelse om hvarken att en sådan
blänkfyr funnits i Visby, eller att något slags ädelsten finns, som är till dylikt
bruk användbar, hvartill glas är långt tjenligare. Folksägnen uppgifver icke att
karbunklarna sutit i S:t Maria eller Vårfrukyrkan, utan i stenrosetterna på den
höga gafvelmuren af S:t Nikolai kyrka, det fordna dominikanerklostrets
helgedom. Föga troligt synes det att några ädelstenar skulle varit fästade i dessa
stenornamenter, som äro tilltagna i stor skala och föreställa rosor med
mångbladig krona. Folksagan uppgifver eljest, att karbunklarne sålunda erhållits, att
man längst söder ut på Gotlaud sett ett besynnerligt djur om nätterna uppstiga
ur hafvet och leka med en stor, klart lysande sten, som det under leken
brukade stundom kasta upp i luften och åter fånga när den föll ned, men under en
sådan lek hade stenen en gång slagit hårdt ned i jorden och gått sönder i tvänne
hälfter. Man hade lyckats bemäktiga sig dessa hälfter och de lysande stenarne
hade blifvit insatta uti Sundre kyrkas mur, men sedan blifvit förda till Visby,
hvaremot uti de hål i Sundre kyrkas mur, der stenarne förr sutit, tvänne
qvarnstenar i stället blifvit insatte. Ett par sådana finnas verkligen inpassade uti
södra kyrkomuren å nämnda kyrka. Denna besynnerliga saga förefaller nästan som
en myth. Det tyckes som karbunkelstenarna beteckna Gotlands fordna stora
rikedom som kommit från hafvet och slutligen äfven, när stenarna bortröfvades
af Valdemar, och skeppet, som förde dem, förgicks, af hafvet återtogs. Liksom
den lysande stenen, från början hel, slogs sönder i tvänne hälfter, så blef äfven
den gutniska fristaten, från början en, genom oenighet söndrad i tvänne hälfter,
och handeln samt med den rikedomen drogs från landet till staden. När den af
röfvarehänder bortrycktes från hafvets älskling, Visby, återtog hafvet den. På
sådant sätt låter sagan väl förklara sig och får en djup betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0154.html
