Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sednare afd. Folket
- 8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valdemars plundringståg till södra delen af ön. 147
Gotland. Folksagorna veta omtala, ehuru inga skriftliga
underrättelser finnas derom, att konung Valdemar företagit ett plundringståg
åt södra delen af ön och framträngt ända till Sundre, den
sydligaste socknen på landet, och gården Vännes [1] Hvad som tyckes
[1] Med sägnen om det plundringståg, Valdemar skall hafva företagit längst
utåt södra delen af Gotland, sammanhänger en folksaga om hans kärlek till
Unghanses dotter och den lifsfara, för hvilken denna kärlek blottställt honom.
Konungen skall förklädd kommit till Unghanse för att besöka sin älskarinna, men
blifvit upptäckt och måst skyndsamt taga till flykten. Förföljd af Unghansen
och hans folk har han, för att narra förföljarne, hvilka borde förmodas antaga
honom hafva ställt kosan åt norr, der hans här fanns, och söka honom åt det
hållet, tagit vägen, som bar söder ut, men vare sig att man varsnat detta eller
förföljarne sökt honom åt båda hållen, så förde hans list honom i fällan, ty han
blef strängt jagad och eftersatt på den väg han valt och kom slutligen till den
lilla socknen Sundre, den sydligaste på ön, halfannan mil från Unghanse. Nu
var ingen flykt längre möjlig, ty ingen annan väg fanns der, än den han red,
på trenne sidor omgafs han af hafvet och på den fjerde kommo hans förföljare,
dem han dock hunnit ur sigte för. Trakten här är kal, slät och skoglös, först
längre fram mot hafvet i söder, vester och norr lyfta sig ensliga kala
bergshöjder. Att taga sin tillflykt i någon gård hade varit att gifva sig i händerna på
de uppretade landsboarne, som snart hade insett att han var en dansk och
tillhörde den fiendtliga hären. I denna nöd, då ingen undflykt syntes möjlig och
han hvarje ögonblick väntade att hans förföljare skulle hinna fram och få se
honom, varsnade han en «geterska» (en qvinna, som vaktade åkrarne för ohägn),
som, stickande på en strumpa eller något annat sticketyg, satt vid vägen på en
åkerren. Till henne skyndade han (hästen lär förut störtat under honom) och
sade, att han var en af sina hätska fiender förföljd man, att han i hvarje
ögonblick kunde vänta att blodshämnarena skulle vara öfver honom och taga hans
lif, samt bjöd henne allt hvad han af värde egde hos sig, om hon ville frälsa
honom. Qvinnan, rörd af den vackre fremmande herrns ord och svåra
belägenhet, erbjöd sig att dölja honom under sin kjortel tills förföljarena hunnit förbi,
och Valdemar, som ej såg någon annan utväg att frälsa sig, antog förslaget.
Qvinnan gömde honom under sina kläder, och knappt var detta skett innan
förföljarena syntes på afstånd. De hunno snart fram till henne, som, till utseendet
lugn, satt qvar och stickade. De frågade om hon ej sett en person af just
sådant utseende, som den af henne gömde, hafva skyndat förbi. Hon bejakade detta,
tilläggande att det ej varit lång stund sedan han sprungit förbi. På fråga om
åt hvad håll han sprungit, visade hon åt söder, eller åt samma led de redo.
Förföljarena tackade för underrättelsen och flögo åter åstad. När de voro borta
och Valdemar, efter att hafva tackat qvinnan för sitt lifs räddning och lemnat
hvad han af penningar och dyrbarheter hade hos sig, ville vända tillbaka åt
norr, har hon yttrat, att hon kanske gjort orätt uti att frälsa honom, emedan
han förmodligen tillhörde den fiendtliga här, som plundrade i landet, och att
belöningen torde blifva att hon och hennes anhöriga blefvo mördade och deras
gård bränd, ifall Danskarne framträngde dit. Valdemar har då sagt att om danska hären hunne dit, så borde hon låta ett hvitt lakan svaja från en stång, då
skulle gården, der denna hvita fana syntes, blifva skonad samt alla som der voro.
Derpå skiljdes de och Valdemar kom åter lyckligt till de sina. Snart framträngde
danska hären plundrande ända till Sundre, men gården, der qvinnan, som frälsat
hans lif, bodde, skonades, ty det hvita lakanet svajade der. Hunna dit vände
Danskarne om och drogo tillbaka åt norr. Gården, hvars förra namn skall
varit Ekskogs, skall deraf fått namnet Vännes, att en vän till Valdemar der fanns,
eller deraf att Danskarne der vände om, och åkern, der hon dolde Valdemar,
bär än i dag namnet «Dylo» (gömstället, det dolda stället). Så lyder folksägnen.
Har den någon historisk grund, så måtte det varit under Valdemars
plundringståg till södra delen af ön tilldragelsen timat och förmodligen straxt efter det
allmogen, som satt sig till motvärn, blifvit slagen vid eller i närheten af Fide
kyrka, då Danskarne sannolikt någon kortare tid uppehållit sig der i trakten för
att plundra. ska hären hunne dit, så borde hon låta ett hvitt lakan svaja från en stång, då
skulle gården, der denna hvita fana syntes, blifva skonad samt alla som der voro.
Derpå skiljdes de och Valdemar kom åter lyckligt till de sina. Snart framträngde
danska hären plundrande ända till Sundre, men gården, der qvinnan, som frälsat
hans lif, bodde, skonades, ty det hvita lakanet svajade der. Hunna dit vände
Danskarne om och drogo tillbaka åt norr. Gården, hvars förra namn skall
varit Ekskogs, skall deraf fått namnet Vännes, att en vän till Valdemar der fanns,
eller deraf att Danskarne der vände om, och åkern, der hon dolde Valdemar,
bär än i dag namnet «Dylo» (gömstället, det dolda stället). Så lyder folksägnen.
Har den någon historisk grund, så måtte det varit under Valdemars
plundringståg till södra delen af ön tilldragelsen timat och förmodligen straxt efter det
allmogen, som satt sig till motvärn, blifvit slagen vid eller i närheten af Fide
kyrka, då Danskarne sannolikt någon kortare tid uppehållit sig der i trakten för
att plundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0155.html
