Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 9. Följderna af Valdemar Atterdags plundringståg. — Gotlands äldsta förening med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162 Gotland gifver sig under Danmarks beskydd.
uppstode, hvarken från hansestäderna eller Sverige. Deremot kunde
de med säkerhet vänta Valdemars hämnd för det de ihjelslagit de
embetsmän, han tillsatt öfver ön, samt att denne djerfve och listige
herre, som aldrig öfvergaf det han en gång föresatt sig att utföra,
skulle begagna första gynnande tillfälle att åter pålägga dem det ok,
de så tappert motsatt sig och så raskt afskuddat sig. Han hade
vågat angripa Visby 1361, då det stod under både Sveriges och
hansestädernas skydd; så mycket mera skulle han våga det, när
Gotland ej längre kunde göra sig räkning på deras verksamma bistånd.
När Valdemar 1366 intog den ena delen efter den andra af södra
Sverige, så var det lätt att förutse att ordningen snart skulle komma
till Gotland. Bättre än att afvakta angreppet och om, såsom förra
gången, segren förklarade sig för Valdemars vapen, låta sin frihet
och sjelfständighet bero af hans nåd, var då att frivilligt antaga
honom till skyddsherre. Se här orsaken hvarföre Gotland förenade sig
med Danmark, sedan den slösaktige och lättsinnige konung Albrekt
upplöst det gamla föreningsbandet, som i nära 400 års tid
sammanknutit Gotland med Sverige. I nära 300 år var nu Gotland skildt
från sitt gamla moderland, med undantag af en kortare tid, åren
1449 och 1524, då svenska troppar intagit ön; de anspråk och den
rätt till Gotland, Sverige fordom egt, voro nu förlorade; i stället egde
nu Danmark dylika. Sistnämnde rike insåg af huru stor betydenhet
Gotland var för danska flottans öfvervälde i Östersjön, af hvilket
öfvervälde till stor del berodde hvilkendera af de båda rivaliserande
makterna skulle vara dominerande i norden; derföre släppte Danmark
aldrig frivilligt sina anspråk, tvärtom måste Sverige slutligen 1570
vid freden i Stettin afstå sina. Huru dessa nya anspråk uppstått,
kommer att visas längre fram. Först 1645 genom Brömsebrofreden
kom Gotland åter under Sverige, men 31 år sednare ryckte
Danmark åter ön till sig och innehade den också i 3 år De tre
Carlarne, 10, 11 och 12, voro de första af Sveriges konungar, som styrt
Gotland såsom en provins hörande till eller lydande under Sveriges
rike. Huru kan man då undra på att Svenskarne, liksom alla
andra icke på Gotland födde, länge der ansetts för "fremlingar» och
ännu stundom så benämnas? Men under det första århundradet sedan
Gotland blifvit skildt från Sverige, fortlefde ännu derstädes den
urgamla kärleken för Sverige, och i ecklesiastikt hänseende fortfor ön
att, änskönt icke mera förenad med Sverige, utgöra en del af
Linköpings stift, ända till dess reformationen på 1530-talet skiljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
