Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slaget vid Falköping. Albrekt fången. Hättebröderna. 167
År 1389 utbröt striden mellan Margareta och Albrekt. Den
förras här anfördes af herr Ivar Lycke till Ekholm samt under
honom af Henrik Parow (slagen i striden), Wicke Norby och Lyder
Kobolt. Den svenska här, som kom henne till hjelp, anfördes af
herr Erik Kjellson (ovisst om han tillhörde slägten Vase eller slägten
Puke). I Vestergötland, som till större delen underkastat sig
Margareta, mötte hennes här Albrekts, som, 18,000 man stark, bestod mest
af Tyskar; huvudstyrkan utgjordes af tungt tyskt rytteri. Konungen
anförde sjelf densamma och under honom en hop tyska furstar,
såsom hans svåger grefve Otto af Reppin, hans son junker Erik, hans
brorson hertig Johan af Mecklenburg, grefve Gerdt, grefve Günther
af Lindow och Ruppin, grefve Albrekt af Holstein samt konungens
slägting Rudolf, biskop i Skara. Nära Falköping på Nyckelängarne
drabbade härarne tillsammans. Slaget stod den 24 Februari. De
tunga tyska ryttarne sökte, tvärtemot en gammal erfaren
höfvidsmans råd, sätta öfver ett kärr, som på ena sidan skyddade den
förenade svensk-danska härens ställning, medan den på andra sidan
var betäckt af en bergshöjd, för att hugga in på denna härs ena
flygel. Detta dumdristiga försök vållade Tyskarnes nederlag, ty den
sanka kärrmarken förmådde ej bära de tunga, i jern klädda ryttarne
och deras hästar, utan de fastnade eller nedsjönko samt blefvo slagne
eller tillfångatagne. Albrekts här blef sprängd. Konungen sjelf,
hans son, hans svåger och den krigiske biskopen togos till fånga. I
nära sju år eller till sommaren 1395 fick Albrekt sitta som fånge på
Lindholms slott i Skåne. Hela det öfriga Sverige hyllade nu
Margareta, som på sitt hufvud förenade nordens tre kronor, men
Stockholms stad erkände henne icke. Här hade Albrekt sina trognaste
anhängare och ifrigaste medhållare, ty en stor del af Stockholms
borgerskap bestod af Tyskar. De häftigaste, de mest vildsinnade af
dessa bildade en förening, som, efter sina huvudbonader, benämndes
Hättebröder («fratres cucullati»), hvilkas hufvudmän voro den grymme
och sluge borgmästaren Alf Grenerot samt Hennyng van der Dolle,
brödraskapets banérmästare. Detta brödraskap, som utmärkte sig för
grymhet och hätskhet mot Svenskarne, hade största makten i staden,
pinade, skinnade och mördade de svenska borgarena och försvarade
Stockholm mot den svensk-danska här, som till lands belägrade den.
De sökte och fingo hjelp från Tyskland, särdeles från Mecklenburg,
der hertig Johan af Mecklenburg-Stargard satte sig i spetsen för de
rustningar, som från sjösidan förde förstärkningar och allt annat som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
