Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168 Tyskarnes landstigning på Gotland 1391. Vetaliebröderna.
behöfdes till den belägrade staden. Redan 1390 förde han en flotta
till stadens undsättning, men den gången hindrade storm och
förräderi honom från att utföra sitt förehafvande. Följande året eller
1391 hade han bättre framgång och lyckades uppnå Stockholm, der
han, efter en kamp, som ej blef afgörande, slöt ett stillestånd med
drottningen. Vid resan till Stockholm om våren 1391 gjorde flottan
landstigning först på Bornholm, sedan på Gotland, der den genom
förräderi fick in Visby stad, hvarest Tyskarne plundrade och brände.
Det uppgifves hafva varit genom förräderi (en följd af det stora
antalet tyskar i Visby) som staden kom i fiendens våld; men länge
hade desse våldsverkare ej tid att qvarstanna, ty det var angeläget
att skynda till Stockholms bistånd. Redan den 18 April var
flottan åter dragen från Visby och nämnde dag blef hufvudmannen för
förrädarne, tyske borgmästaren i Visby Werner Grodervelt (född
Mecklenburgare, nämligen i Wismar) afrättad på torget i Visby.
Munkarnes i S:t Karins fransiskanerkloster anteckningar förmäla
derom: «År 1391 dagen efter martyren S:t Aniceti dag blef
borgmästaren i Visby herr Werner Grodervelt halshuggen på torget och
begrafven vid den heliga jungfrun (d. v. s. vid den heliga jungfruns
ltare eller ock i S:tæ Mariæ kyrka).
Detta lika oväntade som ovänliga besök var ett förebud till
hvad komma skulle. I slutet af 1391 togo Mecklenburgarne, som
för Albrekt och Stockholms försvar vågade det yttersta, ett förtvifladt
steg: de öppnade sina hamnar för alla, som ville på egen bekostnad
och eget äfventyr idka kaperi mot den danska, norska och svenska
handelsfartyg och tillika förse Stockholms stad med fetalier (d. v. s.
lifsmedel). De mecklenburgska hansestäderna Wismar och Rostock
läto öfver allt tillkännagifva, att sådana kapare skulle i dessa städers
hamnar hafva säkerhet och frihamnar. Hertig Johan lät förkunna
detsamma beträffande sina hamnar Ribnitz och Golwitz. Följden blef
att inom kort en otalig hop vilda äfventyrare och djerfva, fribytare
samlades i dessa städer och utrustade sig till plundringståg mot de
trenne Skandinaviska rikenas fartyg. Hafvet hvimlade snart af
sjöröfvare, som förstörde all sjöhandel och gjorde alla handelsresor på
Östersjön så vådliga, att få vågade företaga sådana. Sjöröfvarne kallade sig
«Vetaliebröder» deraf att de skulle förse Stockholm med födoämnen,
«fetalier». Vikingafärderna, som efter kristendomens antagande upphört,
tycktes nu åter hafva kommit till lifs, om ock i en af tidsförhållandena
betingad, något olika form. Också hade vikingaandan och tycket för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
