Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 10. Den politiska ställningen i Norden i slutet af 1300-talet — «Vetalie-brödernas» uppkomst och bedrifter. — Landets befriande från dem af Tyska Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetaliebröderna.169
vikingens skiftesrika och djerfva lif aldrig fullkomligt utdött bland
nordens tappra stammar. Vid ringaste anledning att kunna, under
föregifvande af ärlig sak och goda skäl, idka fribyteri på hafvet, vaknade
den gamla lusten derför. De näst föregående sjökrigen, allt ifrån 1370
och särdeles kriget mellan Danmark och Mecklenburg 1376 om
thronföljden i Danmark, hade varit en förträfflig förevändning att tillgripa
det af ålder i Norden älskade kapareyrket, och dessa krig hade
uppammat ett nytt slägte af vikingar, uppdragit en ny stam af fribytare
på hafvet. För dessa var ett sådant tillkännagifvande, som hertig
Johans samt Wismars och Rostocks, ett glädjefullt bådskap. Från alla
kanter af Östersjön strömmade dristiga och äfventyrsälskande, på rof
och plundring begifna, sjögastar till de mecklenburgska hamnarne att
der skifta hvad de lyckats öfverkomma och tillroffa sig, och der fingo
de i fred och ro dela med hvarandra och afyttra hvad de röfvat,
utan att vara blottställda för den obehagligheten att nödgas redogöra
för af hvem och på hvad sätt de åtkommit sitt gods.
Vetaliebröderne blefvo snart så djerfva, att de utrustade hela flottor och
öfverföllo öar och kustländer. Uti alla betydligare hamnar och sjöstäder
hade de sina spioner och hemliga anhängare, som lemnade dem
nödiga underrättelser och behöflig handräckning. Att hvarken
guddomliga eller menskliga lagar särdeles aktades bland ett sådant utskum af
röfvare, plundrare, mördare och våldsverkare, är klart. Städer
öfverföllos, plundrades och brändes, hvarjemte de anseddare innevånarne
mördades eller bortfördes i fångenskap. Så uppbrändes i Juli 1394
Malmö stad, då Jöns Ruth från Danmark och Arvid Bengtsson från
Sverige föllo i fribytarnes händer och måste lösköpa sig med en stor
penningesumma. Helsingborg och Bergen i Norge (det sednare
tvänne gånger, 1393 och 1395) uppbrändes äfven. Som Lübeck, och
isynnerhet dess borgmästare Henrik Westhof, var vänskapligt stämd
mot Margareta, så blefvo Lübeckarnes skepp framför andra antastade
af Vetaliebröderna, och det uppgifves att köpmännen i Wismar och
Rostock visade stor glädje när fribytarne till dessa hamnar införde
något eröfradt lybskt fartyg Handelsafund och Lübecks alltid visade
öfvermod emot de andra städerna i hansan verkade detta.
Sjöröfvarne hotade t. o. m. att genom nedsänkande af skepp i
Traweflodens mynning göra seglatsen på Lübeck omöjlig, så att Lübeckarne
måste bevaka sin egen flodmynning. Denna hätskhet mot Lübeck
härrörde till en del äfven deraf, att Mecklenburgarne och deras
vänner tillskrefvo Lübeckarne skulden till Albrekts olycka. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
