Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 11. Tyska Ordens uppkomst och välde. — Gotland under samma Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottning Margareta gör anspråk på Gotland. 183
Albrekt, såsom ännu egande anspråk på Sverige, var i sin goda rätt,
hade Konrad von Jungingen med honom ingått öfverenskommelsen
af den 25 Maj 1399, men inseende att Margareta, som innehade
Sverige, också kunde hafva grundade anspråk på Gotland, lät
högmästaren, straxt efter det han eröfrat Gotland, försäkra henne, att
han, som ansåg sig genom denna eröfring hafva handlat både i
hennes och samtliga Östersjöländernas intresse, ej ärnade förnärma
andras möjligen egande bättre rätt och anspråk på ön. Valdemar
Atterdags sluga dotter lät ej detta öppna och redliga förklarande falla till
jorden, utan upptog det och var genast färdig med anspråk på
Gotland. Mellan henne och Orden var förut missnöje rådande i
anledning af det angrepp som, i följd af misstag, skett på hennes skepp
för Gotland 1396. Midsommardagen 1399 skedde förlikning mellan
drottningen och Orden, hvaruti dock ingenting förekommer om
Gotland, men på hösten samma år lät hon genom sin kansler uppmana
högmästaren att öfverlemna ön till henne. Högmästaren hänvisade
henne till Albrekt och förstärkte försigtigtvis sin besättning på
Gotland. Albrekt, alltid vinglig och opålitlig, svängde sig med
undflykter och invändningar. Underhandlingar, som alldeles utledsnade
Konrad von Jungingen, började och fortsattes ända till 1402, då
högmästaren, trött vid det beständiga underhandlandet och de dryga
kostnader, som åtgingo för att ständigt hålla en här rustad för att,
i fall nödigt blefve, öfversändas till Gotland, var i begrepp att
alldeles lemna den vinglande bedräglige Albrekt å sido och, genom
hansestädernas bemedling, träffa vänlig öfverenskommelse med
Margareta; men då började denna att hastigt föra ett stolt och trotsande
språk. Samma år lät hon tillkännagifva att vidare underhandlingar
ej tjenade till något, uppmanade högmästaren för sista gången att
utan vidare invändningar öfverlemna Gotland åt henne, samt
förklarade att hon ej ärnade längre än till midten af November (1403
förmodligen, ty förklaringen har väl afgifvits i slutet af 1402)
afvakta öns frivilliga öfverlemnande. Detta var att trotsa Ordens kända
tapperhet och krigsära, det var att vädja till vapnen och afbröt
naturligtvis underhandlingarna. Högmästaren lät ej skrämma sig och
ärnade ej efterskänka den fordran af 30,000 nobler, Orden genom
Gotlands eröfring och Albrekts förpantning fått. Han höll sig
färdig att, om det gällde, försvara både Gotland och Ordens ära.
Drottningen rustade ut en här och en flotta för att återtaga ön. Denna
här anlände till Gotland den 12 November 1403. Den anfördes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
