Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 11. Tyska Ordens uppkomst och välde. — Gotland under samma Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Algot Månsson Sture såsom öfverbefälhafvare samt under honom af
drottningens «astvän» eller gunstling Abraham Brodersson
(Tjurhufvud), en herre utmärkt för sin djerfhet, tapperhet och lösaktighet,
samt den gamle fribytarekaptenen Sven Sture. Hären bestod af
svenska och danska krigare. Hela preussiska besättningen var 85
väpnare. Det var alltså omöjligt att försvara landet, men de tappre
ordensväpnarne kastade sig in i Visby och lyckades att, med hjelp
af dess fasta murar och torn samt borgerskapets raskhet, försvara
staden, änskönt anfallet på densamma lär blifvit understödt af
förräderi inom murarne. Staden blef nu från S:t Pauli dag den 25
Jan. belägrad och de belägrande uppförde på ön tre (eller fem) fasta
borgar. Den ringa besättningen fick dock snart förstärkning, som
anlände från Preussen på senhösten 1403 och i Visby hamn eröfrade
sju danska skepp, som fördes till Danzig. Högmästaren uppfordrade
nu Albrekt att, likmätigt sin ingångna förbindelse af den 25 Maj
1399, försvara Ordens rätt till Gotland, men denne, aldrig van att
stå vid ord och aftal, kunde ej undvara något krigsfolk, emedan han
låg i krig med Mark-Brandenburg; var dock nog oförskämd att på
ett närgånget sätt uppmana Konrad von Jungingen att försvara
Albrekts rättigheter, hvartill Konrad genmälte: «Herre! hvarken eders
härlighet eller vi behöfva öda många ord derpå». Sjelf fick han
således försvara sin ordens ära och intresse. Han gjorde det som en
man. Under fastan 1404 öfversändes en stark här af 10,000 man
till Gotland, anförd af högmästarens bror, Ulrik von Jungingen,
komthur af Balga. Redan innan dess ankomst hade svensk-danska hären
måst upphäfva belägringen, den 22 Februari, men hade från landet
försett sig med tillräckliga lifsförnödenheter, dem säkerligen allmogen
fått tillsläppa, ty drottningens här innehade landsbygden, Ordens
staden. Vid påsken, den 30 Mars, kom ännu en preussisk här öfver
till Visby, så att, enligt minoritermunkarnes i Visby anteckning, hela
preussiska styrkan på Gotland uppgått till 15,000 man. Nu blef det
dessas tur att gå anfallsvis till väga. De föllo ut ur Visby, slogo
den svensk-danska hären och tvingade den att lemna sitt «skytteri»
och sina hästar i sticket samt innesluta sig uti de fästen de uppfört.
Det ena af dessa hette «Goltborch» (Guldborg, Gutborg ?), det andra
«Slyt» (Slite ?). Dessa och de öfriga fästena eröfrades efter hand,
ehuru de tappert försvarades, isynnerhet blef kampen om Slitefästet
hårdnackad. I åtta dagar belägrades det och besköts med grofva
kanoner och krigsmaskiner, men den lilla garnisonen, som bestod af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
