Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 11. Tyska Ordens uppkomst och välde. — Gotland under samma Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186 Tyska Orden afträder Gotland 1407.
till Gotland och lemnade sitt fulla bifall till hvarje uppgörelse om ön,
som denne och högmästaren möjligen kunde förenas om. Högmästaren
var ej emot att afträda Gotland; «men», frågade han, «hvem skall
betala pantesumman, 10,000 nobler, och ersätta Ordens omkostnader?
Dessutom», tillade denne ärans och ridderlighetens man, «äro vi ej
underrättade om huruledes J (drottning Margareta och konung Erik)
tänken behandla landets inbyggare när det blifvit afträdt, och ej
förvissade om att de icke för den trohet de bevisat oss få uppbära, i
stället för nåd och gunst, en grufsam hämnd». Drottningen ville väl
hafva landet, men ej betala pengarne, dem, mente hon, finge Orden
uttaga hos den de lemnat dem till. Det tycktes åter draga sig ihop
till åskmoln på politikens himmel för Gotlands skull, och hertig
Johan af Mecklenburg erinrade högmästaren om att «försvara sin ära
och sitt till honom gifna löfte» — en erinran, som högmästaren
allvarligen afvisade. Den redlige Konrad von Jungingen fick ej se
slutet af dessa förvecklingar. Han dog den 30 Mars 1407 och
efterträddes af sin bror, Ulrik von Jungingen. Konung Erik hade under
en utländsk resa anhållit hos kejsar Venceslaus om att han ville
förmå Orden att återlemna ön, sannolikt har ock kejsaren härtill
uppmanat Orden och förmått densamma att eftergifva en betydlig del af
sina fordringsanspråk, ty på ett möte i Helsingborg den 15 Juni
1407 träffades mellan konung Erik och de preussiska fullmäktige
öfverenskommelsen om Gotlands afträdande. Högmästaren afstod deruti
ön åt konungen så snart denne utbetalt en summa af 9,000 engelska
nobler såsom ersättning för Ordens fästningsverk, dem konungen ej
ville hafva nedbrutna, emedan han aktade begagna dem. Det vackraste
i denna öfverenskommelse var den omsorg, högmästaren visade om
landets inbyggare. Dessa skulle visserligen svärja konungen och hans
efterföljare trohet, men bibehållas vid sina rättigheter, och konungen
lofva att ej hysa fiendtligt sinnelag mot dem. Högmästaren
förklarade, att de bevisat sig som «biderbe (biederne) leute», hederligt folk.
Detta vackra vitsord hedrar både honom, som gaf det, och dem, åt
hvilka det gafs. Ulrik von Jungingen kände Gotländingarne, han
hade lefvat bland dem och varit på Gotland. De älskade också
honom och ville ogerna skiljas från Orden. Detta förhållande visar, att
ordensherrarne ej förtryckt och tyranniserat Gotlands folk. Det dröjde
emellertid mera än 1 1/4 år efter öfverenskommelsens afslutande innan
ön afträddes, ty inlösningssumman blef ej till fullo erlagd förr än den
22 September 1408, då qvittens och afsägelsebrefvet utfärdades. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
