Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 13. Gotland en dansk provins. — Tottarne. — Länsherren Olof Axelsson Tott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tott-slägten. 203
hjelte måste, liksom Karl Knutsson, erfara, att förräderiet och
danska intrigerna voro honom öfvermäktige. Ända till 1645 var
Gotland skildt från Sverige; då ändtligen, när Danmark hade fått
knifven på strupen, måste det släppa Gotland. Denna envishet att
bibehålla Gotland härflöt ingalunda från begäret till den reveny,
Danmark drog af Gotland, ty den måtte ej varit särdeles stor; men från
Gotlands ypperliga läge, som gjorde ön till en förträfflig position i
Sveriges rygg på motsatt sida till Danmark och Norge samt till en
god tillflykt för danska flottan.
Olof Axelsson Tott, den förste danske länsherren på Gotland,
innehade detta land i 15 år, nämligen från 1449 till sin död 1464.
Han var amiral och riddare samt tillhörde danska högadeln, ty
slägten Tott var en af Danmarks äldsta, stoltaste och mäktigaste ätter.
Den är ursprungligen från Skåne,, der ättefadren Thor Tott skall
lefvat i början på 1000-talet. Från honom skola de bålde
Axelssönerne härstammat i nionde led. Axelssönerne, som spelade en stor
rol i medlet och sednare hälften af 15:e århundradet, voro söner af
riksmarsken Axel Pedersson Tott till Barlef, som var tre gånger gift
och hade 10 barn, 9 söner och 1 dotter, gift med Olof Stigsson.
Af dessa 9 bröder var Olof Axelsson en. Brödernes namn voro:
Åke, Lauritz, Olof, Peder, Kjeld, Ivar, Erik, Filip och Anders,
Erik kom såsom ung till Sverige och utmärkte sig såsom en af de
hjeltar, hvilka tappert försvarade Finland mot de vilda Ryssarnes
härjningar. Han blef gift i Sverige samt svenskt riksråd och egde
betydliga förläningar både i Sverige och i Finland, der han
uppbyggde fästet S:t Olofsborg, som sedan kallades Nyslott, samt satte
andra borgar och fästen i stånd. Peder hade egnat sig åt andeliga
ståndet och blef 1461 domprost i Lund, der han dog 1463. Olof
erhöll Gotland i förläning och pant af konung Kristian för en
betydlig summa penningar, som han lånat kungen till utrustande af
expeditionen till Gotland och den han ej återfick. Han var således
ej blott dansk länsherre utan äfven pantherre, så att hans ställning
var något mera oberoende än en vanlig länsherres, ty med rätta
kunde panten ej beröfvas honom innan pantsumman var återbetald.
Han har verksamt, såsom Kristians fältöfverste och amiral, deltagit
i kriget mot Sverige, men ej hållit sig för god att äfven stundom
kapa handelsfartyg, kanske på inrådan af sin gode vän Magnus Gren,
som förstod sig på sådant. Åtminstone uppgifver Paludan Müller
(sid. 65), att han åter upptog det inbringande kaperiet och utöfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
