Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
Severin Norbys höfdingetid.
Vi komma nu till den märkligaste af Gotlands länsherrar, den
tappre amiralen Severin Norby, som 1517 efterträdde Schinkel.
Konung Kristian 2, som 1513 i Danmark och Norge efterträdt sin
fader konung Hans, ville utan tvifvel under kriget med Sverige hafva
till länshöfding på den så väl belägna ön en sjöhjelte, som åter kunde
börja på med kaperierna, hvilka tyckas legat nere under de åtta år,
den fredlige Schinkel styrde provinsen. Norby, som synes varit en
lika stor gunstling hos Kristian som Ulfstand var hos konung Hans,
var ock rätta mannen att anförtro en post så vigtig som denna, der
befälhafvaren var i tillfälle att kasta trupper i land på hvilken punkt
af Sveriges och Finlands kuster, der ett anfall hade bästa utsigt för
sig att lyckas; ty Norby var redan under Ulfstands höfdingetid en af
Danmarks största sjöhjeltar och denna heder, liksom äran af att
hafva varit sin konungs tillgifnaste och trognaste man och att, jemte
ett tappert hjerta, hafva hyst ett ädelt sinne, denna heder kan man
ej frånkänna Severin Norby, som fullkomligt rättfärdigade sin
konungs val. Förläningsbrefvet, hvarigenom Gotland öfverlemnas
honom «ad gratiam» (på behaglig tid, eller tills vidare), är utfärdadt
den 28 April 1517, men 1518, den 18 Maj erhöll han ön såsom
pantlän under sin lifstid. Hans ständiga sjö- och krigståg, den
krigiska håg, som lifvade honom och hindrade honom att sitta stilla
och i ro, den ovanligt stora och betydliga verksamhet, ifver och
drift, han såsom en af Kristians högste befälhafvare utvecklade, gjorde
dock nödvändigt att han, som ej sjelf hade tid att dermed
sysselsätta sig, egde vid sin sida en man, som skötte de fredliga
åliggandena och den domarebefattning, som tillhörde honom såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
