Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norby kapar Hansestädernas och Svenskarnes fartyg. 233
äfvensom den förstnämndas dotter, riksföreståndaren Sten Stures enka,
den ädla, hjeltemodiga Kristina Gyllenstjerna hade Norby att tacka
för att deras lif blefvo frälsade. Följande året, 1521, börjades den
uppresning mot tyrannen, hvarigenom Gustaf Eriksson, med «Gud och
Sveriges allmogha» till hjelp, befriade fosterlandet från utländskt
förtryck. Under hela befrielsekriget var Norby verksam för sin herres
och konungs sak och som Svenskarne fingo hjelp och understöd af
Lübeck och hansestäderna, så blef detta tillräckligt skäl för Norby,
hvilken från Gotland såsom en väldig hafsörn herrskade öfver södra
delen af Östersjön, att låta sina kapare göra jagt på och uppbringa
hansestädernas fartyg med deras rika laddningar. Detta skedde i öppet
krig och ansågs således ej för vanhederligt. Också har man aldrig
försport, att Norby gjort sig skyldig till grymheter eller nedrigheter.
Han skonade sina motståndares lif och lät dem vanligen behålla
sina farkoster samt nöjde sig med lasterna såsom ärligt byte, och
sade, när han lösgaf dem, åt handelsmännen, att de skulle skynda
sig hem efter mera kram, ty det utgjorde hans lif och helsa att
röra i deras kryddsäckar. Men hansestäderna och Lübeckarne
isynnerhet blefvo ursinnige öfver både hans gyckel och hans fribyteri,
och så snart befrielsekriget var utkämpadt och Sverige åter blifvit
fritt och oberoende, gåfvo de Gustaf ingen ro, förr än han börjat
krig med Norby, för att taga Gotland från honom. Vi skola snart
komma dit, men dessförinnan måste vi något omtala hvad som
förut tilldrog sig. Norby tog, såsom redan nämnts, verksam del
i kriget mot Svenskarne. En af dessas höfvidsman, Arvid
Vestgöte, med 30 hofmän (ryttare) och 3 rotar knektar, belägrade,
sommaren 1521, Stegeborg, der östgötalagmannen, riddaren och
riksrådet Nils Bosson Grip till Vinäs förde befälet. Norby
anlände med sina jakter och några skepp i Juni månad för att tvinga
Svenskarne att upphäfva belägringen och landsatte 300 man vid
gamla slottet. Svenskarne mötte honom och stridde med honom så
manligen, att Norby måste åter gå till sjös, sedan han dock inkastat
förstärkning i slottet samt der — i stället för Nils Bosson Grip, som
var svensk adelsman och på hvilken Norby ej fullt litade samt
derföre bortförde med sig, äfvensom hans måg Holger Karlsson Gere
till Björkvik — insatt en tysk riddare, Berndt von Mehlen, Norbys
gode vän, till befälhafvare. Belägringen fortsattes så ifrigt, att von
Mehlen måste uppgifva slottet den 18 December. Okunnig härom
anlände Norby sex dagar sednare eller sjelfva julaftonen 1521 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
