Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norby i Finland 1522. Junker Thomas. 235
trumpeter samt aflossande af alla deras stycken, på det att deras
rop och jemmer innan de kunde drunkna ej skulle höras; dertill
hafva de äfven oärligen dränkt tre af mina närmaste vänner, hvilka
jag samt andra deras och mina vänner gerna velat lösköpa ur
fångenskapen med 40,000 gylden.»
Denna grymma och hjertlösa bedrift, värre än dem
vetaliebröderne begingo, vanhedrar Lübeckarne på samma gång den visar huru
förbittradt detta krämarfolk var på Norby.
Denne tyckes, efter det expeditionen till Stockholm misslyckats,
dragit till Finland för att förekomma det icke äfven Finnarne skulle
resa sig mot Kristian. Dåvarande befallningsmannen på Åbo slott,
junker Thomas, var en grym och rå man, som blindt följde sin
konungs befallning att afdagataga alla, som visade tillgifvenhet för
Sverige och Gustaf Eriksson. Sin egen sekreterare, som han eljest
tyckte väl om, lät den grymme slottsherren aflifva endast för det
han var svensk. Månge svenskar måste, för att frälsa lifvet, fly
från Finland till Sverige, bland andra biskopen i Åbo Arvid Kurk
jemte hans dekanus magister Konrad och en hop adliga fruntimmer,
hvilka personer drunknade utanför Öregrund den 22 Juni, derigenom
att båten, hvari de seglade, af en stormil vräktes ikull. Denne
grymme man fick nu af Norby uppdrag att gå till Stockholm och
undsätta dess garnison, som led brist på proviant; men junker
Thomas hade icke bättre framgång än Norby haft. Svenskarne hade
utrustat några örlogsskepp, som, anförda af Erik Flemming,
öfverföllo junker Thomas och fingo honom fången. Han fördes till
Gustaf Eriksson, som nu var riksföreståndare, och denne lät vid
Tynnelsö hänga junker Thomas, som fann detta alldeles i sin ordning
och endast förargade sig öfver att han blef hängd i ett bastrep.
Icke afskräckt af dessa förnyade motgångar gjorde Norby på
senhösten ett tredje försök att undsätta Stockholm. På senhösten
1522 kom han med fem skepp i Stockholmsskären och blef der
infrusen, icke långt ifrån der en lübsk flotta af 15 skepp låg, hvilka
voro i svensk tjenst. Nu såg det ut som den djerfve äfventyraren
vore förlorad. Också ville Gustaf Eriksson genast angripa honom,
men anföraren för Lübeckarne vägrade att låta sitt folk biträda vid
den tillärnade stormningen af de infrusna fartygen, «ty», sade han,
»aldrig har man hört folk gå på hafvet», och om det misslyckades,
kunde han aldrig derför ansvara i Lübeck. Gustaf, som ej hade
tillräckligt folk samladt att ensam våga anfallet, ville låna kanoner af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
