Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
238 Norbys ställning till Sverige och Danmark.
väl rustad och stod i spetsen för dristiga bussar och våghalsar, dels
hade han, i händelse han ej mäktade motstå öfvermakten, den
utvägen att, anfallen af Svenskarne, kasta sig i Danskarnes armar,
eller, om de sednare vore angriparne, förena sig med de förra. Den
mellan båda dessa nationer rådande afundsjukan och förbittringen
väcktes till nytt lif och stärktes genom det krig, som ännu pågick
mellan Sverige och Danmark, samt hindrade dem från att förena sig
emot Norby. Dennes ställning på Gotland hade alltså, i följd af de
politiska förhållandena och hans egen allmänt erkända tapperhet, varit
temligen säker och hade utan tvifvel länge kunnat bibehållas, derest
han icke 1525 haft de listige Lübeckarne till fiender, som förmådde
Svenskarne att angripa honom och Danskarne att sitta stilla, hvilket
tvang honom att inkasta sig i det alltför dristiga företaget att, till
förmån för Kristian 2, uppresa bönderna i Skåne och Danmark samt
börja ett inbördes krig i detta rike. Detta planlösa företag hade
Norby också förmodligen aldrig påbörjat, om icke Svenskarnes, i
följd af Lübeckarnes äggelser och uppmaningar, 1524 vidtagna
angrepp på Gotland tvungit honom att, för att freda sig från dem,
gifva sig under konung Fredrik. Sedan nöden tvingat honom
härtill och, genom Danskarnes slughet och Lübeckarnes förräderi,
Svenskarne åter måst öfvergifva Gotland, hade Norby endast tvänne
utvägar att välja: antingen att för alltid öfvergifva Kristians sak
och blifva Fredriks lydige och trogne undersåte, eller att, hållande
fast vid sin första och frivilligt åt Kristian svurna trohetsed, bryta
den sedermera af tvång åt Fredrik gifna och öppet uppträda för
den förre mot den sednare. Första alternativet var utom all fråga
det säkraste, det andra var det farligaste, men visserligen, efter
Norbys öfvertygelse, ock det, som bäst öfverensstämde med en
riddersmans ära och pligt. Han välde derföre det; men innan
sakerna skridit till dessa ytterligheter och medan ännu hjelten
stod mäktig och stark, en herrskare i sitt vikingabol, sökte
listen på ett svekfullt sätt fälla honom och rycka detta bol från
honom. Det var Danmark, som öfvade ett sådant svek, och de
herrar, som lånade sig till dess utförande, voro riddaren och
riksrådet Anders Bille (den äldste af rådets medlemmar), riksrådet Eske
Bille, Mikael Brockenhus och tysken Sebastian Frölich. Att
sveket misslyckades, dertill var Norbys mod, beslutsamhet och
själsnärvaro orsaken. Vi låta honom sjelf berätta derom uti sin förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
