Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hafva förut yttrat, att Sveriges och Danmarks förhållande till
hvarandra gjorde Norbys ställning på Gotland temligen säker. Det
skulle tyckas att detta vore ett oriktigt och förhastadt omdöme, enär
händelserna visade helt annat, eller att hans ställning var ganska
osäker; men man får besinna, att dessa händelser aldrig hade inträffat
om ej en tredje makt af hat till Norby framkallat dem. Denna
tredje makt var Lübeck. Det var Lübeck som förmådde Gustaf Vasa
att angripa Norby, det var Lübeck som hindrade Danmark att
undsätta Norby, det var Lübeck som slutligen spelade landet ur
Svenskarnes händer och derigenom bragte Norby i den ställning, att han
fann sig nödsakad att antingen blifva Fredriks undersåte och hålla den
trohet nöden tvungit honom att svärja denne konung, eller ock öppet
bryta med honom och uppträda såsom Kristians kämpe i en strid på
lif och död. Alla dessa händelser hade ej inträffat och Norbys ställning
på Gotland varit säker, om Sverige och Danmark blifvit lemnade åt
sig sjelfva och Lübeck ej inblandat sig i deras angelägenheter och sökt
leda deras politik efter sin önskan. Det var alltså Lübeck, som
framkallade de händelser, vi nu gå att skildra och hvilkas resultat blef
Norbys störtande. Lübecks afsigt var att fördrifva Norby från
Gotland och om möjligt sjelf komma i besittning af ön. Denna
krämarestat förstod väl att fiska i grumligt vatten, att hålla Sverige och
Danmark i fiendtligt förhållande till hvarandra samt, genom att gynna
än den ena än den andra, beherrska båda och i hvarje fall låta dyrt
betala sig. Hela Lübecks politik var falsk och bedräglig. Angående
underhandlingarne mellan Sverige och Lübeck samt Svenskarnes
expedition till Gotland 1524 vilja vi anföra hvad derom berättas uti
Grubbes sammandrag af Gustaf 1:s historia af Tegel, ehuru vi här,
liksom vid andra dylika utdrag, ej ansett nödigt att följa det gamla,
nu aflagda, stafningssätt der förekommer. Der beskrifves
tilldragelserna sålunda:
«På den tiden höll Söffren Norby sig uppe på Gotland, lät der
slå eget mynt och höll nästan med ingen, hvarken Sverige eller
Danmark. Och efter han hade goda örlogsskepp och jakter väl
bemannade, grep han an alla de köpmansskepp, som han i sjön öfverkomma
kunde, höll det för en lust att få röra uti deras kramkistor och lukta
på kryddsäckarna. Isynnerhet antastade han de lübske och skonade
icke heller dem, som kommo ur Vestersjön, ehvad de voro för
landsmän. Halfparten af det gods, som han således tog, förde han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
