Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 17. Severin Norbys höfdingetid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Gustafs förbittring mot Lubeck. 257
sina erhållna instruktioner eller deraf att Danskarne förstått i
hemlighet vinna dem för sig, visade sig uppenbart partiske, hvaraf
konungen insåg att, om frågan der afgjorts, sådant blifvit till Danmarks
förmån; men nästa år kunde möligen bladet vända sig, ty
Hansestädernas politik var föga att bygga på. Beträffande Gotlands innehaf
vande, så bestämdes, att, ifall Svenskarne samma dag mötet hölls
eller den 1 September hade intagit Visby stad och Visborgs slott, då
skulle de innehafva Gotland tills frågan på mötet i Lübeck blifvit
afgjord, i annat fall, eller om Danskarne ännu samma dag innehade
staden och slottet, då skulle de legaliter bibehålla Gotland intill
afgörandet i Lübeck skett, och Svenskarne utrymma ön. Lübecks åt
konung Gustaf gifna stora löften och försäkringar för att förmå
honom att företaga Gotlandståget, hade sålunda visat sig vara trolösa.
Också var konungen så förbittrad mot Lübecks sändebud vid mötet,
samme Herman Israel, som öfvertalat honom till att företaga den
olyckliga expeditionen, att han, vid nedgåendet från rådhuset i Malmö,
der sammankomsten hållits, skällde honom för skälm och förrädare
och grep i sitt svärd, liksom han ärnat draga det och hugga ned
honom. Lübeckaren blef så skrämd af den vredgade konungens hot
att han brast i gråt. Han ursäktade sig så godt han förmådde och
sköt skulden på sina hufvudmän, Lübecks råd. På mötet i Lübeck
följande året lagade Danskarne att ingenting blef afgjordt, ty svenska
ombuden råkade inställa sig något sent och deraf togo de danske
ombuden, änskönt de ännu voro qvar, sig anledning att ej ingå i några
förhandlingar.
Konung Gustaf fick snart underrättelse om att Visborg ännu
innehades af Norby; förargad öfver de ringa framsteg belägringen
under sista månaden haft och den lamhet, hvarmed hans befälhafvare
drifvit den, men trogen den i Malmö träffade öfverenskommelsen,
skref han till sitt folk på Gotland, att, eftersom de låtit tiden gå sig
ur händerna och ingenting uträttat när de borde det, så skulle de
nu draga från Gotland och återvända hem. Det tyckes också som,
efter Malmömötet, danske utskickade kommit till Gotland och
uppmanat Berndt von Mehlen att ej vidare angripa Visborg, åtminstone
berättas uti den förr åberopade krönikan om Gustaf 1 sålunda:
«Derefter kommo ock någre af de danske herrar af kung Fredrik till
Gotland utskickade, som gåfvo sig i handel med herr Berndt von
Mehlen och läto sig förnimma, lika som de svenske hade gjort
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
