Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
262 Danska allmogens tillgifvenhet för Kristian 2.
uppstått, som dränkt Danmark i blod, men som lika snart kunnat
utfalla till allmogens som till adelns fördel, helst Kristian troligen då
fått verksammare hjelp från sina mäktiga utländska fränder än han
sedan, såsom en kringirrande landsflyktig konung, fick. Till lycka för
Danmark svigtade i denna afgörande stund den eljest så beslutsamme
och energiske Kristian, som aldrig var nogräknad om medlen till att
vinna sina ändamål. Han blef rädd och flydde, och Danmarks
olyckliga allmoge sjönk åter ned i träldomen och dess bojor tillnitades ännu
fastare. Denna stackars allmoge lärde sig nu inse hvad den förlorat
i Kristian, ty hans farbroder och efterträdare var en docka i adelns
händer; den längtade efter Kristians återkomst. Dofva rykten om
att han snart vore att återförvänta i spetsen för en flotta och här,
utrustade af kejsaren och hans andra höga slägtingar, för att åter
intaga sina riken, flögo kring landet och troddes af allmogen. Norby
väntade med säkerhet hans ankomst. Norby kände hans rustningar
och den tillgifvenhet allmogen hyste för honom och det var på
kännedomen härom Norby grundade sin plan. Denna plan satte han för
tidigt i verket och derföre misslyckades den. Han borde om möjligt
uppskjutit verkställandet tills Kristian anländt, så att de angripit från
tvänne skilda håll och sålunda delat fiendens styrka; men först sex år
sednare eller 1531, när hans verksammaste och trognaste anhängare
Norby var död, anlände Kristian. Norby kunde icke dröja, ty han
måste vänta sig att på våren eller sommaren 1525 blifva angripen på
Gotland. Det var således omständigheternas tvång, som dref honom att
redan på våren nyssnämnde år börja det stora företaget. Han
väntade sig understöd af sin konung, för hvars väl han så tappert stridde,
så troget offrade lif och blod; men denna hjelp uteblef. Han fick
i stället stort hat af den danska adeln och måste, utan bistånd af sin
konung, stå emot danska konungens och adelns hela makt; en så
olika kamp kunde ej gerna annorlunda slutas än med Norbys
undergång. Som dessa tilldragelser egentligen ej höra till Gotlands
historia, så vilja vi blott i korthet omnämna dem.
Under hösten 1524 samt påföljande vintern förstärkte Norby sin
här så mycket han förmådde och i Mars 1525 sände han en del
deraf, under anförande af sin löjtnant eller underbefälhafvare Otto
Stigsson, öfver till Blekinge, der Otto Stigsson intog Sölvitsborg och
vestra delen af Blekinge samt inföll i Skåne och eröfrade Åhus.
Sedan Norby anförtrott Visborg och Gotland åt sin marsk, Otto
Andersson Ulefeldt, som nu återvändt i Norbys tjenst, drog Norby sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
