Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264 Lübeckarne landstiga på Gotland, plundra och bränna Visby.
pingstmorgonen den 13 Maj 1525. Medan Visbyboarne, som ej
visste af något krig med Lübeck, voro i ottesång, landsatte flottan
folk uti s. k. Silfverhättan eller nordvestra hörnet af staden. De
landsatte krigarne öfverföllo nu staden, plundrade och antände den.
Bland andra hus, som blefvo plundrade, var äfven rådhuset, hvarvid
stadens privilegier förstördes. Det välstånd och den början till ny
uppblomstring, som de rika byten, hvilka Norbys kaperier förvärfvat,
frambragt i Visby, gick nu till spillo och staden nedsjönk åter i
fattigdom och vanmakt för lång tid. Strelow omtalar, att tvänne
Gotlandsprester, herr Per i Othem och herr Augustinus i Martebo,
svenskar till födseln, hade blifvit, till straff för det de under Visby
belägring af Svenskarne förra året velat förråda staden i Svenskarnes
händer, ådömde det grufliga straffet att svälta ihjel, och voro, vid
Lübeckarnes ankomst, för sådant ändamål insatta i ett fångtorn i staden,
men blefvo af Lübeckarne utsläppte, hvarpå de båda presterna skyndade
öfver till Sverige. Detta är sista gången fiendtlig plundring öfvergått
Visby. Visborg belägrades och befälhafvaren eller kommendanten, Otto
Andersson Ulefeld, uppmanades att gifva sig, men han besvarade
uppmaningen med krut och kulor, höll fästet och försvarade det som en
tapper man. Denna hans käckhet kom hans herre väl till pass, ty
som Danskarne ej ville tillåta Lübeckarne få Gotland och Visborg i
sitt våld, så skyndade de att afsluta kapitulationen med Norby och
bevilja honom förmånliga vilkor, på det han skulle afträda Visborg
till dem innan Lübeckarne lyckats bemäktiga sig det. I annat fall
hade nog förbittringen mot Norby gjort att han, då det ej längre
var honom möjligt att bibehålla Landskrona och han ingen
undsättning fick, måst gifva sig på nåd och onåd samt med lifvet eller
lifstidsfängelse fått umgälla sin djerfhet och trohet. Nu skyndade
konung Fredrik att bevilja honom goda vilkor och att, genast efter
det kapitulationen var afslutad och Norby afträdt Visborg, skicka till
Lübeck sina sändebud, för att träffa öfverenskommelse med Lübecks
råd och afböja vidare anfall mot Visborg. Sändebuden voro
holsteinska råderna Wulf Pogwisch och Henrik Rantzau. De lyckades
att, med Hamburgs bemedling, afsluta en öfverenskommelse med
Lübeck, den 19 Juli 1525, i följd hvaraf, sedan nu Norby öfverlemnat
Visborg och Gotland åt konung Fredrik, Lübeckarne egde att till
höfvidsman öfver borgen och länet under fyra års tid utnämna en
dansk eller holsteinsk adelsman, som skulle hålla slott och land på
konungens vägnar honom tillhanda, men med edsförpligtelse till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
