Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lübeck att köpmännen ej skulle lida någon skada från Gotland och att
inkomsterna af landet, sedan utgifterna fråndragits, skulle utbetalas
till Lübeck, som fördenskull var berättigadt att på slottet insätta en
skrifvare och räkenskapsförare. Efter de fyra årens förlopp egde
kungen tillsätta länsherre öfver Gotland, dock skulle denne gifva
Lübeckarne försäkringsbref på att från ön ej skulle tillfogas dem någon skada.
Deremot ville konungen, i enlighet med förr träffadt aftal, genast
öfverlemna Bornholm på några år åt Lübeck och lemna rätta egaren
till ön, Lunds erkebiskopsstol, Varbergs slott och län till vederlag.
Sådan var öfverenskommelsen. Att den kränkte Sveriges rätt
och öfverändakastade hvad som beslutats på mötet i Malmö året förut,
nämligen att på ett möte i Lübeck 1525 skulle bestämmas,
hvilketdera riket, Sverige eller Danmark, vore berättigadt att ega Gotland,
samt att, ifall ön frånginge Sverige, detta rike skulle hafva
ersättning för sina på expeditionen till Gotland nedlagda kostnader: det
tyckas de respektive kontrahenterne ej dragit sig till minnes eller
egnat uppmärksamhet åt. Ett opåräknadt hinder uppstod dock för
Danskarne att få slottet i sitt våld. Den tappre Ulefeld vägrade att
uppgifva Visborg åt de danska kommissarierna, som för sådant ändamål
infunnit sig, änskönt de voro åtföljde af en utaf Norbys fordne
underbefälhafvare, Daniel von Köln, om hvilken likväl var att märka, att han
besvikit Norby uti ett uppdrag, hvari denne sändt honom till Tyskland.
Ulefeld hade förbundit sig att icke uppgifva slottet åt någon annan än
den, af hvilken han mottagit det, Norby, och vägrade nu att
öfverlemna det åt någon annan. Det blef alltså nödigt att låta Norby
återvända till Gotland för att mottaga slottet af sin underbefälhafvare
och sedan öfverlemna det åt Danskarna; men det var dock farligt
att släppa den dristige hafsörnen tillbaka i sitt näste. Han måste
alltså föras dit med bundna vingar och stark vakt. Den 23 Aug.
blefvo riddarne Otto Krumpe och Holger Gregersson Ulfstand
befullmäktigade att följa Norby till Gotland för att mottaga Visborg, men
som man fruktade svek, så skulle Norby ej personligen få vara
tillstädes vid underhandlingarna, derest man icke blefve tvungen dertill,
i hvilket fall hans 45 tjenare, som fingo medfölja honom, skulle
qvarhållas såsom gisslan. Expeditionen skulle afgå och fartygen, som
voro utrustade dertill, kungens bästa skepp, «Peter van Hull» och
tre mindre skepp, lågo redan färdiga på Köpenhamns redd, då ett
oväntadt hinder, en tilldragelse, som visar huru stark den gamla
lusten för vikingalifvet var i norden, fördröjde afgåendet en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
