Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 18. Sista året af Norbys höfdingetid eller 1525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norbys berättelse till kejsaren. 269
«När nu mina knektar så väl som de danske hade dragit från
Visborgs slott, qvarhöllo dock de lübske mig, sjelf tredje, på slottet
(äfven detta mot h. kejs. m:ts vilja och deras egna öppna bref och
insegel, hvilka de lübske gifvit mig och jag ännu eger hos mig i
godt förvar), för att oärligt bringa mig om lifvet; ty herrarne i
Lbeck hade skrifvit till deras höfvids- och befallningsmän på Gotland,
att jag på deras krigsskepp skulle bringas till Lübeck för att der af
hertig Fredrik och det danska rådet lemnas Lübeckarne i händer,
hvilket de ock hade gjort. Men Gud och den helige riddaren S:t
Jöran hjelpte mig ifrån dera, som skulle vakta uppå mig, så att jag
lyckligen på ett litet fartyg undkom till mina skepp och tjenare.
Och när nu de lübske höfvidsmannen med deras örlogsskepp och
krigsfolk ankommo till Trawemünde utanför Lübeck, läto de aflossa
alla deras stycken samt trumpeter och pipor och trummor röras.
Då drogo från Lübeck emot dem flera 1000 man till häst och till
fots för att införa mig i staden i fängelse och genast bringa mig om
lifvet. Men när nu de, som skulle hemta mig ifrån skeppet,
frågade befälet hvar jag vore, ty hertig Fredrik och de danske hade
gifvit mig dem i uppdrag att mottaga mig, fingo de af höfvids- och
befallningsmannen detta svar: «Vi tacke hertig Fredrik och de
danske, särdeles herr Otto Krumpe, för att de hållit sitt ord och väl
antvardat oss herr Severin Norby i vårt våld, men falken är nu
flugen sin väg, dock hafva vi förstört för honom hans näste, nämligen
Visborgs slott på Gotland, men honom sjelf kunde vi icke åter
bekomma. Kunden J deremot fånga den falken skulle staden Lübeck
och de andra hansestäderna med deras anhang göra sitt bästa och
J och de måga då göra med honom hvad J kunnen eller viljen.»
Häröfver blefvo de vreda på de lübska höfvidsmännen och
krigsbefälet; men jag kom genom Guds nåd lyckligt ifrån dem, dock läto
de några af mina tjenare segla efter mig, men en del åter togo de
till fånga och förde till Lübeck, andra bragte de om lifvet, allt emot
h. kejs. m:ts samt deras egna bref och insegel och löfte, hvilka de
gifvit såsom ofvan står skrifvet.
«Derpå seglade jag genom Kalmarsund till Bleking och
Sölvitsborg, der ett af mina bästa skepp kom på grund. Då kommo de
ut ur Kalmar stad och slott och, tvärtemot deras bref och insegel,
det de lemnat mig förr än jag måste uppgifva Landskrona och
Visborgs slott, fråntogo mig dettas kepp, dervid jag uti vapen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
