Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 19. Reformations-tidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lübeckarne 1525 eller under den tid af nära ett halft år lübska
hären och flottan här uppehöllo sig. 1527 infördes lutherska läran
i Sverige och samma år fick Gotland för sista gången
visitationsbesök af biskopen i Linköping. Det var den myndige och sluge
Hans Brask, som genom denna föregifna visitationsresa blifvit på
begäran befriad från den borgen, han måst ställa hos konungen till
säkerhet för att ej vika ur riket. Han lånade så mycket penningar
ur gotländska kyrkorna han kunde få och tog med sig så många
historiska dokumenter han kunde öfverkomma, hvarpå han åter gaf
sig af, men ej till Sverige, dit han aldrig återvände, utan till
Danzig; men innan han lemnade Gotland hade denne nitiske anhängare
af katolska läran nöjet att erhålla slottsherrens, Paul Sehstedts,
biträde derutinnan, att de lutherske predikanterne blefvo med hugg
och slag bortjagade utur S:t Hans kyrka i Visby; men borgerskapet
tog de evangeliska i försvar och skaffade dem sin kyrka genast igen,
hvaraf kan slutas, att en ej ringa del af borgerskapet varit tillgifven
evangeliska läran, hvilken tillgifvenhet i förening med det armod,
hvaruti staden efter den sista svåra plundringen nedsjunkit, vållat,
att de uti samma plundring förstörda kyrkor och kloster i Visby ej
blifvit åter iståndsatta utan fått förblifva ödelagda. Det har fattats
stadsboerne både förmåga och vilja att återställa de herrliga
byggnaderna i deras förra stånd. Deras undergång och stadens
utarmande blefvo följder af Danskarnes år 1449 anställda förrädiska
stormning och antändning af Visby samt Lübeckarnes åren 1509
och 1525 företagna anfall, plundringar och uppbränningar. Särdeles
visade de sistnämnde sig barbariske och vildsinte vid den sednare
plundringen. Detta får tillskrifvas deras harm och förbittring öfver
den stora skada, deras handel och sjöfart lidit af Norbys kaperier.
Ehuru Visby ej var skyldigt och vållande till dessa fribytarebragder,
hade det dock dragit nytta deraf och det var från Visby hamn
fribytarne utgått, det var dit de fört sitt rof: derföre måste nu det
stackars Visby lida för hvad det ej kunnat hindra. Det hat och den
vrede Lübeckarne hyste mot Norby, som de ej fingo hämna sig på,
utgötos öfver den olyckliga staden, som de fått i sitt våld. De
helgedomar, som nu af dem förstördes, lära varit Dominikanerklostret
med S:t Nikolai kyrka, Helgeandshuset jemte den dertill hörande
Helgeandskyrkan, S:t Olofs och S:t Peders kyrkor, troligen ock S:t
Klemens och Fransiskanerklostret och till en del dess kyrka S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
