Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 19. Reformations-tidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina. Att den ståtliga Vårfrukyrkan eller S:t Maria skonades,
dertill har orsaken väl varit att den tillhörde Tyskarne. Vid föregående
plundringar och dermed förenade antändningar af staden hade S:t
Mikaels, S:t Drottens och S:t Lars kyrkor blifvit till större eller
mindre del förstörda. Att återställa alla dessa dyrbara byggnader
var omöjligt sedan staden nedsjunkit i fattigdom och handeln
derstädes nästan försvunnit. Också voro nu de flesta af dem
obehöfliga, liksom klostren, sedan reformationen vunnit insteg på Gotland.
En följd af reformationen blef här, såsom annorstädes, att man fann
nöje uti att förstöra de bilder och prydnader, som ännu voro qvar i de
öde templen och som vittnade om förfädrens fromhet samt fordna
tiders konstflit. Så nedsjönk Visby till en fattig och ringa stad, men
en stad med stora och rika minnen, med herrliga ruiner, vittnen om
hvad det en gång hade varit. Redan 1534 kunde Visby af
ståthållarinnan i Nederländerna, kejsardottern Margareta af Parma,
ställas Lübeckarne för ögonen såsom en spegel och ett exempel på
tidernas ombytlighet och lyckans obeständighet. «Visby var tillförne»,
så skrifver denna kloka regentinna, «den vigtigaste handelsstad i
Östersjön och nu ligger den i ruiner, hvilket är Guds vilja, som
dermed vill visa, att på denna jord är intet fast som man med
säkerhet kan förlita sig på.»
Mikael Sehstedt efterträdde Paul Sehstedt och innehade Gotland
i tvänne år, 1528—30. Under hans tid utbröt åter den gamla
oenigheten mellan land och stad, som förut vållat så mycken olycka.
Genom de staden öfvergångna plundringarna och handelns aftynande
hade de handlande blifvit så utarmade, att de ej förmådde hålla
landtallmogen tillhanda de nödvändighetsvaror, den ej kunde
umbära och som den derför köpte af andra handlande, fremmande
köpmän, hvarigenom den för stadsboarne så förhatliga
landthandeln ånyo uppblomstrade. Detta ville Visbyboarne, åberopande
sina privilegier, förbjuda samt med våld hindra, hvilket uppretade
bönderna, som — och det med rätta — tyckte att de borde få
köpa sina varor af dem, som lemnade bästa priset, och sälja hvad
de hade att afyttra till dem, som bäst betalte, utan att sådant
anginge stadsboarne. De sednare deremot ansågo handeln med
landets invånare som ett dem med rätta tillkommande monopolium,
för hvars åtnjutande de betalte dryga borgerliga utskylder.
Sinnena förbittrades allt mer och trätan blef allt lifligare. Den blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
