Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 19. Reformations-tidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
282 Tvister mellan presterskapet och bönderna.
tillfälle att behandla allmogen sjelfrådigt och egennyttigt. Den, som
på grund af sitt embete och innehafvande ställning i samhället samt
sin lärdom kunnat och bort hjelpa allmogen, var presten, men ofta
var förhållandet mellan tiondegifvarne och tiondetagarne mindre godt
i anseende till presternas stora rättigheter och ännu större
pretentioner; ofta lär presten ock, änskönt temligen förfaren i latin, grekiska
och teologi, just icke varit skicklig räknekarl och haft svårt nog att
reda sig med en invecklad räkning, äfven om han velat hjelpa
bonden och sätta sig i ovänskap med de civila herrarne, hvilket han
vanligtvis nog aktade sig för. Den äldsta kända konventionen
mellan gotländska presterskapet och allmogen är den, som under
Mogens Gjöes tid upprättades den 9 Februari 1587, hvilken gällde till
början af svenska tiden, då den, som ända till vår tid fortfarit att
gälla — ehuru ej alltid tillämpad, utan i följd af träffad
öfverenskommelse mellan prest och församlingar modererad — upprättades den
20 September 1648. Man häpnar när man läser dessa
konventionsstadgar och ser hvilka dryga utgifter bonden måste vidkännas till
sin prest. Också klagade bönderna mycket deröfver och begärde
lindring. Presterna åter åberopade, och det med rätta, att sådana
hade deras företrädares rättigheter varit af gammal tid samt att de
ej kunde underhålla sig och sina familjer om rättigheterna skulle
förminskas, emedan pastoraterna voro så små. Detta var sannt, men
det lindrade ej bondens bördor, förlikade ej heller tvisterna mellan
dem som skulle utgifva och dem som fingo mottaga tionden. Dessa
tvister hade uppstått i följd af äldre förhållanden. När kyrkorna
byggdes var Gotland rikt, åtminstone innehade det en hög grad af
välmåga. Det hade råd både att uppföra många ståtliga kyrkor och
aflöna ett talrikt presterskap, helst presterna, såsom ogifta och utan
familjer, för sitt underhåll ej behöfde så stora inkomster. Socknarna
voro små, sällan hade de öfver 30 gårdar, vanligast endast omkring
20, åtskilliga 10, 12, 14; eller så vid pass. Prestens inkomster
utgjordes jemte boställe och hemman af säd och qvicktioende,
sammanskott af födvaror vid vissa högtider och tillfällen samt
arbetshjelp. Efter reformationen fingo presterna hustrur och familjer samt
behöfde större inkomster. Detta sökte man ock skaffa dem
derigenom, att, då under katolska tiden hvarje kyrka haft sin prest, blefvo
nu tvänne, någongång trenne, kyrkor sammanslagna till ett pastorat,
men inkomsterna blefvo dock knappa, då presten, i stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
