Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 20. Gotland under Sverige såsom en svensk provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landsköp förbjudes. Tjärukompaniet. ~89
år 1618 verkställda omskapning af rättegångsväsendet, hvarvid den
kyrkliga indelningen laggts till grund för den civila. Ön utgjorde
en domsaga, men tingen höllos tredingsvis, Nordertredingens på Länna
i Othem, Medeltredingens på Tyrvalls i Klinte och Södertredingens
på Qvinnegårda i Hafdhem. «Lendzmannen», som ock kallas
tingsdomare, skulle upptaga kronans skatt och kungöra konungens bud.
De ryttarekompanier, landet under danska tiden hållit, upplöstes
genom förordning af den 7 April och ön roterades till båtsmän, 4
hemman om hvarje.
Visby fick vid 1647 års riksdag stapelstadsrätt och intog sin
plats mellan Gefle och Falun som rikets elfte stad, ehuru den
räknades som den sjette bland handelsstäderna. Regeringen gjorde hvad
hon kunde för att bringa Visby till sitt gamla flor och anseende.
Handels- och seglationsordningen för Gotland af 1646, efterskänkandet
af halfva accisen till stadens bästa, uppmuntrandet af skeppsbyggeri,
manufakturer m. m. bära vittnesbörd derom. I början förbjöds genom
handelsordningen af den 7 April allt landköp och allmogen befalldes
att endast i Visby försälja alla lättare varor, hvaremot de tyngre,
såsom block- och kalksten, kalk, bjelkar, spiror och ved, äfven finge
afyttras åt fremmande vid sex hamnar, nämligen Bursvik, Klinte,
Kappelshamn, Slite, S:t Olofsholm och Östergarn. [1] Åt borgerskapet allena
upplätos hamnarna När, Vestergarn, Kylley och Bunge till
upphandlingsorter och alla ankommande fartyg förpligtades lossa sin last i Visby.
Författningen, som afsåg att upphjelpa Visby handel, verkade dock
ej hvad den skulle verka. Allmogen sålde i hemlighet sina varor åt
fremmande, som betalte bättre än Visbyboarne, och öfverhopade
regeringen med ständiga böner och klagomål samt bådo att få bibehålla
samma förmåner, som de under danska tiden haft, ty den långa
forvägen och det ringa pris, Visbyköpmannen satte på deras varor, skulle
än mer öka deras elände och fattigdom. Borgarena klagade ock, att
de iråkat stort hinder uti sin handtering, ithy att de icke af
landtmannen få sin betalning, emedan han ej får till de förbudna
hamnarna nedföra sina varor att dermed betala borgaren hvad han
(landtmannen) är skyldig. Slutligen efterläts år 1649 fri seglation på alla
hamnar, emot det att invånarne förbundo sig hålla ett tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
